Aftonbladet – 1 december 1848, sida 2

5 OT AE VE OV YA VS RAVE NMS igar det. MINDRE TEATERN. Vill man skratta, så bör man gå hit, säger en gladlynt dam till sin granne på spektaklet. Ja, svarar kavaljeren, som antingen är melancholicus eller reformvän; gråta får man nog i det allmänna lifvet . . . Detta i stället för puff för de två nya pjeSer, Mindre teaterns repertoar nu upplager. Hjelten i Den sista eröfringen är odisputabelt baron de Virefeuille (br Torsslow). Efter tusen segrar i kärleksväg vill han vinna ännu en, den sista; baronen är 40 år och nåsot mer, han har ledsnat vid de flygtiga äfventyren och önskar slå sig till ro vid en vacker enkas sida. Men madame Helene (mill Lindmark) är intagen af chevalier de Charlemont (hr Kinmansson); och hade hon icke haft erfarenbet af huru obeständig en ung äkta man kan vara, skulle hon icke ett ögonblick dragit i betänkande att med sin kärlek lyckliggöra den unge, vackre chevaliern. Ja, trots sina besänkligheter vill hon icke betoga honom allt bopp; men hans listige rival baronen mutar Helcnes kammarjungfru, så att den stackars chevaliern icke får det bref, hvari Helene uppmuntrar honom att stapna qvar, när han, förtviflad öfver hennes skenbara kallsinnighet, gör sig i ordning att resa till armöen för att låta döda sig. Chevaliern reser, baronen gilter sig med Heltne, flyttar till landet, mater höns, plockar plommon och är mycket lycklig. Men en vacker dag efter ett par års förlopp lemnar chevalier de C. armeen lika plötsligt som han kom dit. Han bar fått ett bref med några varma ord ifrån Heltne och tänker ianledning häraf nu uppsöka henne; iförbigående belsar han på hos sin vän baronen. Denne bade nyss läst i tidningarne, att chevaliern före mält sig med någon gammal tysk riksgrefvinna, en tung börda hade dervid fallit från baronens bjerta; han blef således nu icke litet bestört vid chevalierns oförmodade uppträdande med förklaringen stt han vore kommen för ait återtaga sin brud. Baronen söker saflägsna chevaliern så hastigt som möjligt, men binner icke förekomma ett möte mellan honom och sin hustru. Då clevaliern i henne igenkänner Helene, vill han icke låta affärda sig så knapphändigt som baronen hade önskat; han skall nödvändigt affordra den trolösa en förklaring öfver hennes uppförande, .. i synnerhet hvad meningen kunde vara med det der brefvet. Det upplyses snart att detta bref var just det som skrefs för ett par år sedan, och som den klipska kammarjungfrun då undanhöll cgaren; hon hade nu, för att upplifva eu vinstgilvande intrig, befordrat det till sin adress, och den förälskade chevaliern hade med sådan ifver slukat brefvets innehåll, att ban icke gifvit akt på dess datum. Men efter denna upplysning återstod ännu alltid att hämnas baronens förräderi eller åtminstone att klaga med den älskade öfver gäckad kärlek. Hennes nåd får dock icke mycken tid att tänka på sin älskare; hennes man, den qvicke baronen, improviserar en kärleksscen med ett annat fruntimmer, väcker dermed sin frus svartsjuka och låter henne sålunda känna huru dyrbar han blifvit för henne, Till tröst för älskaren har man bär, såsom ofta i komedien, en liten nicce ... Hvad dessa små niccer och kusiner äro söta, som alltid äro fördiga att räcka sin hand åt en olycklig älskare! Dialogen är rik på qvicka ordspel. Utför randet gick raskt. Det var en högtid attännu en gång få se herr Torsslow i ett slags älskareroll, med cbapeaubas och gl:cehandskar. Mamsell Frösslind är en mycket elegant kammarjungfru. Lustspelet Damer och Hussarer skrefs icke i går. Det är dock af intresse att studera denna gammaldags tyska qvickbet och se dessa otympliga figurer från en tid som icke mer är. Damernoy äro inga damer, men sladdrande käringar; och sådana damer, sådana hussarer — groteska som de hufvuden, hvilka pryda kungliga stallets mur ... Icke förthy är pjesen, såsom sagdt, intressant — ja rolig, gavska rolig, och sällan har man hört publiken mera upprymd. Hr Torsslow (majoren), fru Torsslow, fru Tillgren och m:ll Frösslind (majorens systrar) samt hrr Malmström (ryttmästaren) och Stjernström (presten) framställa på ett lyckligt sätt de typer, detta gediegna lustspels författare velat teckna. Chr. ÄNNU ETT FÖRBÄTTRINGSSYSTEM FÖR STRAFFÅNGAR. Bredvid Pbiladelphiasystemet och det småRET