Aftonbladet – 30 november 1848, sida 1

————————— LL A2 mmmvs—AX—L x 2 2 An C 8 ss FOR RE Var det din afsigt att dröja här öfver natten?, frågade jag min reskamrat, sedan vi en stund under tystnad rangerat oss i den lilla nätta kammare, hvars sneda väggar, under takåsen, rymde mycken värma: och otaligt med mygg: a . N I stället för svar slog min vän upp fönstret och slet, pustande, upp sin väst. Jag förnyade frågan. . Ja, här är något drägligare, än på de usla småländska gästgifvaregårdarna. All ting, i jemförelse, kära du, sade han, i det han fläktade efter myggen med sin näsduk. Jag bistod honom under allehanda betraktelser öfver dagens händelser och vårt virdfolk, synnerligast lilla Eva; och med henne i tankarna började jag med all den indignation jag var mäktig: a pHvad tycks om mamsellen? Min reskamrat höjde på axlarne och smålog: VÅh, hon är ypperlig. Jag hade ju rätt då jag bjöd på gubben Göstas familj, såsom något utomordentligt i sitt slag. Ja, men det tycks vara en god och hygglig flickan, invände jag urskuldande. Ja, det skall Gud veta att hon är beskedlig — litet råbarkad och påflugen ibland; men när hon får råka emot några gånger, så går det nog bort; landtflickor äro alltid gods flickor.p Jag tycker,, erinrade jag, satt man aldrig kan säga något bättre om flickor, än att de äro geoda.n Nej, visst; de äro till för att vara from-e beten sjelf. Gud skall veta att det behöfs; raen Herren bevare mig ifrån både de fromma och de modiga! Jag har sett min leda på mer än en gelen sate, som varit så kär i dem,