Aftonbladet – 30 november 1848, sida 1

såg till min förvåning att min kamrcat redan var uppe och stod i fönstret. Hved gör du der?, frågade jag helt yrvaken, i det jag reste mig på armbågen. Ah jag betraktar en herdescenn, svarade han utan att vända sig om. I en hast stod jag bakom honom; nedanför på gräset satt vår upga värdinna sysselsatt att mata en hel skock dufvor, som trängdes i hennes knä, att plåcka ifrån hvarandra ärterna, som voro utbredda på törklädet. Hon sjöng en liten munter visa på egen behaglig melodi och skrattade godt åt dufvornss bemödanden, att med skarpa hugg af sinå klor hålla sig fast i hennes kläder. Hvem kommer der?, frågade hon misslynt vid något buller, i detsamma hebnes mor stod framför henne och skrämde bort det befjädrade sällskapet. Ack! mamme, jag her fått igen min Abelard som varit så länge borta. Han är nu så berest som trots herr Oscarr, skrattade hon, och klifver så bredt och kavat, som någonsin han, på sin fädernejord.n Tyst tyst, för all dely, varnade modren, berr Oscar torde nog vara bra, när man lär känna honom.y, nAck! om han bara lärde känna sig sjelf, och finna en sådan narfr han är. Vet mamma jag skäms nästan att erkänna det, men det förargar mig så bjert, att han tror sig genom sitt damma skryt förbluffa den der enfaldiga landtflickan; men jag skall visa honom annat jag. Kära barn hvad her du med honom att göra? Jag tycker att det är så litet att göra väsen af. Jag kom hit för att fråga dig hvad du tror om de gamla linnesolfverna. Jeg undrar om de ska hålla den bär väfven ut.n