Aftonbladet – 30 november 1848, sida 1

att han mistat både vett och förnuft; det är då höjden af dårskap, att så låta hänföra sig af den lumpnaste bland alla passioner, hvilken borde vara till blott för skolpojkar och icke för förståndiga män.n Jag ville nu, som alltid, gerna instämma i min äldre väns åsigt af saken; men min stolthet satte sig deremot. Ett par svarta: ögon glänste fram i minnets dunkel, och jag åtnöjde mig med ett slags brummande, som kundetagas bur man bebagade. Min vän tog detsom bifall och började sin vanliga föreläsning: Jag förstår inte hur man kan bli kär, hur man på ett sådant vanvettigt sätt kan afguda en så underordnad varelse, som qvinnan är, Qvinnana, återtog han, sedan han tändt en ny cigarr och kastat sig bak!änges i sängen, hvilken genom sin både kroppsoch själssvaghet är så på en gång ömklig och löjlig, att hon väcker vårt medlidande och vår leda, och derigenom förtar all verkan af de yttre behag hon möjligen kan ega.n Men det har dock funnits qvinnor med mycken själsstyrkan, vågade jag förmoda. Själsstyrka? Ack, du min Gud! Den känna de knappt till namnet, långt mindre till gagnet. Det, behöfves blott att vilja, för att i triumf intåga i dessa vidöppna hjertan, och deraf mister man lusten att göradet. ,Jag känner dem så litetn, afbröt jag; nsåledes kan jag icke dömma om huruvida du har rätt.e N : Qvinnohataren log föraktligtMen jag känner dem, jag, och är alldeles skottfri från det hållet. Jag vet fullkomligt att det icke finns en enda, som har tecken till karakter. Man kan roa sig åt dem; men det är, förbanna mig, allt hvad de förtjena också.n