Aftonbladet – 29 november 1848, sida 1

filosof — filosof vid, 23 år, i glacebandskar och promenadfrack., Han hade lärt sig att förakta verlden i gemen och qvinnorna i synnerhet, det förstås. — vi börja alltid med att förakta dem och sluta med att blygas inför dem. — Han ansåg. allt åyad våra sinnen fatta af mindre värde, än;en pris snus och sjelfva vår odödliga själ som en chimer. Han räsonnerade ofantligt djupsinnigt och öfverlägset, så att han, alldeles förbluffade mig, och omvände mig till en åsigt, som jag var stolt att dela med jen så. utmärkt man. Om jag äfven icke rätt förstod denna åsigt, så tror jag nästan att jag i detta fall liknade min lärare. Man: skall veta, att jag blott sartjugu år, och då är man så lätt hänförd. Det; att min väns hela kostym var förfärdigad i Paris gaf honom icke den minsta märkvärdigbeten i mina ögon. Ålt vara så elegant och så likgiltig derför, det var något så stort, alt jag icke kunde fatta det, och aldrig ansåg mig kunna upphinna det, På god tro antog,jag hans försäkran att han glömt mer än hälften af sitt modersmål och var outtröttlig att bistå hans minne i detta fall, på samma gång jag beundrade den accent, hvarmed: han uttalade det. Döm då om min glädje, när denne ovanlige yngling bjöd mig att följa honom på en liten sommarresa ned åt landet. Han hade fått det infallet,; att äfven se sitt fådernesland en smula sedan han sett Paris och London, Rom och Venedig. :Som en parodi och för den löjliga kontrastens skull ämnåde han sig nu till Eksjö och Grenna, Sköfde och Hjo. Jag skrattade med honom åt denna id och antog med tacksamhet tillbudet, helst som jag i alla fall måste ned åt södra Sverige för egna angelägenheter och äfven andras. Om fjorton dagar