Aftonbladet – 28 november 1848, sida 2

sta klassen, hvilken der omtalade, buruledes arificiella gödselämnen hade satt honom i stånd att uppdrilfva sitt landtbruk. Hen yttrade: l sin ungdom hade han begynt tänka på, att om hans företrädare erhöll i vinst 4 tunnor hvete per acre, så kunde han icke begripa, hvarföre han ej skulle få 35; och när företrädaren hade hållit 200 får på egendomen, så bade ambitionen kommit på honom (talaren), alt han borde hafva 300. Men huru hade detta nu låtit sig göra? Jo, genom den stora bemligheten af allt godt landtbruk : den första grundsatsen hos alla skickliga landthushållare, den, att söka skörda en större qvantitet af rof vor, kålrötter och fodervexter, samt sålunda blifva i stånd att göda en större mängd får och boskap. Detta utgjorde den stora hemligheten; och om någon, som satte den i utöfning, icke derpå skördade framgång och vinst, så hade tel. belt och hållet bedragit sig i sin erfarenhet. Kanske någon frågade honom; huru han kunde odla rofvor, och ville säga bonom att de icke kunna vexa på vissa sorts marker. Han bad om förlåtelse ; rofvor kunna odlas på 19;o:delar af den jord, som begagnas vid landtbruket; och på 9Yiotdelar lemna de en ganska vinstgifvande skörd. Till svar på den frågan, huru man kan få en god skörd af dem , ville ban säga, att man först i tid skall bereda sig godt och rent land, och icke köra eller gräfva det omedelbart innan rofvorna skola sås. Sedan man lagt ned fröet och med tillhjelp af guano och annan artificiel gödsel, måhända med en kostnad af 5 på tuönlandet, lyckats att få upp plantorna, så bör man för all del i verlden icke spara 3 sh, till, för att rensa desamma. Härom hade han under det sista året förvärfvat så mycken kunskap, att han icke kunde underlåta att tala derom. Han hade sett personer, som påkostat 4 till 5 per acre på rofodling, till dess plantorna kommit upp, och sedermera låtit dem gå till förfall, heldre än att utgifva 3 sh. till, (3 rdr rgs) för rensning. Hvad var nu följden? Jo, att landet blef fullt af ogräs af alla slag; och i stället för 90 skålp. rofvor pr acte, hade de endast fått 60, samt landet dessutorn fullt: -af frön till ogräs för kommande skördar. Angående bruket af guano yttrade samma man : Guano är en Guds gåfva, en välsignelse åt landtbrukaren, Han kände väl dess värde, och lättheten att få det. Han hade gifvit 30 f per ton derför; och det bästa kunde nu köpas för 40 per ton. Den bästa rofskörd sedan lång tid hade han erhållit i år från land, gödslade med 300 skålp. peruviansk guano och några få säckar aska per acre. Guanon måste för all del icke köras ned alltsammans, Han hade fått betala lärpenningar för ett sådant försök. Man borde på detta sätt endast använda 490 skålp pr acre — (en acre är mindre, än ett svenskt tunnland), — med några få säckar aska, så ut återstoden, och harfva öfver det bela. Enligt hans erfarenhet, var guano det bästa gödningsämnet man någonsin utfört på åker, med undantag af ren stalldynga; och han trodde sig böra säga ett godt ord derom, emedan det bade förskaffat honom en hel hop penningar.