Aftonbladet – 28 november 1848, sida 1

OT) EN Ae MYRSOVEL DUEIMAL JAI al HLaUuv skilja sig ifrån Preussen; och nu erhölls auIdiensen. Nationalförsamlingens skattevägran ansågs icke komma att sätta riniståren i någon särdeles Iförlägenhet, äfven om den skulle komma till utförande, emedan ministeren eger större delen af det frivilliga lånet på 40 millioner till sitt förfogande. Det sades dessutom, att skatterna skulle indrifvas af tropparne med vapenmakt, i stad efter stad, och by efter by; och denna uppgift egde en fu lkomligt officiell grund uti ett ifrån styrelsen den 48 November utfärdadt cirkulär till samtliga de kungliga provinsregeringarne,, i hvilket det bland annat heter, att adet redan lärer vara dem bekant, att den del af den till träffande af en öfverenskommelse sammankallade församling, som visat ohörsamhet emot den kongl. ordern om förflyttningen till Brandenburg, och utan deltagande naf kronans representanter fortsatt sina möten i Berlin, bland annat äfven beslutat att all skattebetalning skall nekas, till dess de från regeringens sida vidtagna åtgärder bhfvit återkallade. Om det än kan förutsättas att landets sunda förstånd skall inse den formella noch materiella ogiltigheten af detta steg, hvars följder skulle störta landet i ett fullkomligen laglöst tillstånd och i oölfverskådlig förvirring, så anser ministeren sig dock förpligtad att göra den kongl. provinsstyrelsen uppmärksam på, att när och hvar hvilken verkställighet som helst af nyssnämndai beslut skulle röja Stg, måste man ock träda upp deremot utan dröjsmål, och, så framt förutgångna varningar om den svåra brottmålsföljden af slik uppstudsighet visa sig fruktlösa, använda de strängaste tvångsmedel. Samtliga befälhafvarne öfver tropparne hafva order att efterkomma härtill syftande reqvisitioner från de kongl. provinsstyrelserna och från de omnbud, som dessa af samma anledning kunde komma att utnämnap. Det upprepas från flera håll, under åberopande af säker källan, att kabinettet i Potsdam har, genast efter det Stein-Schulzeska förslaget i nationalförsamlingen, affårdat en not till bofven i England, Österrike och Ryssland och utvecklat följande norm för sitt förfarande: 4) att hålla nationalförsamlingen inom de gränser, hvilka blifvit densamma föreskrifna såsom vereinbahrend); 2) förflytta församlingen från Berlin, på det att det pverkligt fria ordningsoch återhållspartiet måtte kunna undandragas skrämseln (Vintimidation) af en fanatiserad och anarkisk pöbelbhop, och fjerran ifrån hvarje olagligt yttre inflytande, (det skulle således finnas ett lagligt yttre inflytande på en representantförsamling) rådslå om landets sanna bästa utan fruktan och skygghet; 5) till detta ändamål sammandraga en troppstyrka i och omkring Berlin, för att, i nödfall genom vapenmakt, framtvinga hvad man nekar förnuftets och sanningens röst.) I Schlesien har provinsstyrelsens öfverpresident Pinder förklarat sig för nationalförsamlingen, och psäkerhetsutskottet mottager utskyl-! derna till dess nationalförsamlingen återkallar beslutet om skattevägran. I anledning häraf har Pinder redan blifvit afsatt och hans efterträdare insatt med vapenmakt i hans embete. — I Preussiska Sachsen och Rhenprovinsen hafva öfverpresidenterna förklarat sig motskattevagran. Preussiska kammarrätten och auditoriatet hafva uti infordradt utlåtande öfver belägringstillståndet förklarat det för olagligt. — Nationalförsamlingen hade beslutat att icke mera sammanträda, så länge den var utsatt för att jagas från mötesplats till mötesplats; men att ändå qvarstadna i Berlin, förhandla i enstaka afdelningar och öfvervaka händelsernas utveckling. i Halle har en kravall egt rum emellan de konstitutionelle och republikanerne; de sistnämnde blefvo afväpnade och deras anförare lydde. Riksförsamlingen i Frankfurt. Man väntade Schmerlings afgående ur ministeren. Det talades om att Brandenburgska ministeren hemkallat alla preussiska deputerade i riksförsamlingen, samt att de österrikiska deputerade ämnade taga afsked i anledning af centralmaktens uppträdande i de österrikiskal, angelägenheterna. Riksgesandten i Raveaux har nedlagt sitt embete i. följd af de tilltagandel, förvecklingarr.e mellan Schweiz och central-; makten. Deputeraden Biedermann är utnämnd. i hans ställe. Rikskommissarien Bassermann hade återkommit till Frankfurt och den 48 afgifvit be-l, rättelse om sin mission. I denna berättelsel yttrar hr kommissarien, patt han i Berlin ej I sett någon, som icke varit mycket tillfreds4 med Wrangels inmarsch). — I Bassermanns ställe hade centralmakten afsändt tvänne nya sändebud till Berlin, nemligen: Hegerhahn och Simson. — Fröbel hade äfven återkommit till Frankfurt, samt afgifvit berättelse om händelserna i Wien; men innehållet af denna verättelse nämnes ej: I nationalförsamlingen interpelleras starkt i inledning af händelserna i Wien, och man ar påyrkat kraftiga mått och stegs vidtagande not dem, som äro skyldiga till Blums afrätting. sv Emedlertid vill det synas som man i sjelfva rankfart befarar centralmaktens aftynande. in uppsats i Oberpostamtszeitung, centralmakens organ, häntyder på detta förhållande och ttrar med bedröfyvelse farbågan att den gamla egimen, det tvska förhundet åter skall hamen