es han af ett prasslande i sängomhängena, och resande sig upp varseblef ban Abuhbekers långa sestali stående: mellan två af tjenarne, som lyst ronom in. : Le Blönd bet sig i fingret för att fvertyga sig alt han var vaken. Abubeker og och tillsade betjenterna att aflägsna sig. Monsieur Le Blondn, :sade han, jag lofvade wti ni ännu en gång skulle återse mign. ,Det fägnar mig ätt se er,, stammade Le Blond, men Abub — Ts! Det är ej längre mitt namn. 1 Frankrike kallas jag munsieur Valerien des Anges, Hvad jag lofvat bar jag bållit! — och: nun, tillade han i sin vänliga ton, går jag till Island att få reda på de vises sten bland Heklas lågorn. Allt detta är godt och väl, men låt mig göra en enda fråga. År det nödvändigt att mademoiselle de Fano skall biträda vid detta letande ? Pratla Det är intet prat, herrer, utropade Le Blond, jag säger att ni bortfört det fruntimmer jag illber! och vid den himmel, som är öfver oss — Jag bortföra henne, hvarföre skulle jag beså en sådan dårskap? Jag är redan gift med n af Ceucasi feer. Men för att återgå till rårt ämne — er lycka är nu gjord — njut den lott och glöm huru ni förvärfvat den. Eu enda oförsigtigt ord uch ni dör — en fogel skall underrätta mig derom, om ni äfven hviskade det till en presi; svärdet skall nå er, om ni äfven knäböjde vid altaret. Niförstår mig ?) Och Jacqueline ?, sÅr här, Haf tålamod och emottag den pjudning som sändes er i dåg. Farväl! Blit stum och lycklig. Abubeker försvann. Frampå förmiddagen frågade någon. efter nonsiceur de Laure, och en betjent inträdde och fverlemnade en bjudning alt spisa middag hos rkebiskopun i Alby. E ÅR SLUTET GODT, SÅ ÄR ALLTING GODT. När hans herrlighets vagn, som blifvit sänd