a BO Oo djande förhållanden, Om : Italienska : Operans engägement och hr Gänthers biträde i operan Othello. Hr Julius Gänother har begärt plats i Aftonbladet för nedanstående: Ett i fredagens Aftonblad ipfördt såkalladt beriktigande af en äfven i min tanke missledande uppgift i Aftonposten angäende en schism, som skall hafva uppkommit mellan tyriska scenens artister och det italienska operasällskapet, framställer mitt återlemnande af Othellos parti och orsaken dertill, på ett, med rätta förhållandet så föga öfverensstämmande sätt, alt jag, med afseende på den redogörelse för mitt handlingssätt jag är skyldig publiken, ej kan underlåta här förklara saken så som den verkligen förhåller sig, och hvarigenom någon skugga visserligen icke kastas på de ttalienske sångarne. Innan det nu gällande kontraktet med italienska operasällskapet var uppgjordt, infann sig hos mig herr Ciaffei med förfrågan, om jag vid uppförandet af operan Othello på italienska, ville åtaga mig titelrollens utförande. Som jag alltifrån första början, då fråga uppstod om kongl. teaterns upplåtande till det italienska operasällskapet, uttalat min öfvertygelse, att detta under närvarande förhållanden, med fördel för teatern, blott kunde ske genom en ändamålsenlig amalgamering af de begge sångscenerne, trodde jag mig böra fästa afseende vid herr Ciaffers proposition, såsom em börjen till förslagets verkställande ). Jag lofvade således sjunga den ifrågavarande follen, ifall den ej alltför mycket skulle öfverstiga mina krafter, och såvidt kongl. teaterdirektionen lemnade sitt bifall. Uppå min förfrågan i detta sednare afszende, svarade herr baron Hamilton, att ban ej kunde yttra sig bestämdt, emedan något kontrakt för vintern med det italienska operasällskapet ännu ej vore uppgjordt, men att Othel:o i allt fall ej kunde komma i fråga förr än efter jul. För att börja arbeta på Othello bade jag således ingen annan anledning, än förutsättningen om ett blifvande ändamälsenligt kontrakt mellan kongl. teatern och det italienska operasällskapet. Jag lät imedlertid detta vara mig nog, tilldess jag för några dagar sedan fick inhemta, att det melian kongl. teaterdirektionen och det italieoska operasällskapet uppgjorda kontraktet, nästan till alla deiar äsidosätter svenska sångscenens fördel, utan att likväl teaterkassan derigenom tillskyndas någon vinst, då Jlottägarne i stället bordt med säkerhet kunva påräkna att utfå full andel, Om andra arrangementer vidtagits. Förutsatt att en sversk lyrisk scen skall bestå, borde, då omständigheterne gjorde det italienska operasällskapets engagerande angeläget, syftemålet hafva varit: att med iakttagande af den pekuniära fördelen, söka dölja det defecta tillstånd. hvari svenska sångscenen, i anseende till m:ll Ebelings och herr Wallins frånvaro, för närvarande befinner sig, och på detta sätt för densamma underlätta möjligheten att framdeles uppträda sjeifständigt. Detta hade så mycket lättare kunnat tillvägabringas, som det italienska operasällskapets ställring, i anseende dertill, att någon annan lokal, chör eller orchester än kongl. teaterns, ej stod att finna, var af den beskaffenhet, stt sällskapet tvifvelsutan ingått på hvad helst den kongl. direktionen behoagat föreskriva. Man hade då kunnat antingen engagera de förnämsta af de italienska sujetterne, eller ock i kontraktet med hela sällskapet, blard andra operor bestämma 3 å 4 så beskaffade, som, gifne med sammansatt styrka, kunnat tillskynda teaterkassan så stor vinst, att det numera fåfänga försöket, att gifva operor med blott svenska sujetter, blifvit alldeles öfverflödigt. En eller två stora operor, t. ex Wilbelm Tell och Hugenotterne, sjungne på italienska och gifne med den fullständighet i aseende på sclopartier och chör som nu skulle kunna åstadkommas, jemte ballet och dekorationer m. m. vore tvifvelsutan tillräcklige att väcka lust hos publiken att åter besöka teatern och tillskynda dess kassa större betållning, än alla hittills gifna italienska spektakler sammanräknade. Och deiigenom att det italienska operasällskapet äfven å sio sida fått underkasta sig något arbete för det gemensamma bästa, bade en jemvigt i de serskilda personalernas ställning till hvarandra åstadkommits, som en svensk direktion borde unna, om icke svenska sånpgscenens sujetter, åtminstone svenska sångscenen. På samma sätt kunde gifvas: Don Juan, Oihelio, Figaros Bröllop, Cosi fan tutti, m. fl. likaledes på itelienska språket. I stället har nu berr baron Hamilton — som vid flere tillfällen sjelf erkänt sig ej förstå musik eller hvad dertill börer, — utan att rådgöra med kapellmästare, sångmästare eller lyriska scenens artister, hvilka alla äro lottägare, underskrifvit ett, såsom det vill synas, af det italienska operasällskapet honom förelagdt kontrakt, som bestämmer blott operor, utan all reciprocitet, men hvarvid m:llne Berwalds och Fundinsg biträde lärer påräknas i de fall, då sådant oundgängeligen behöfves, ehuru dessa dertill ej gifvit sitt tillstånd. Enligt kontraktet skall 2:ne gånger i veckan således italiensk opera gifvas med kongl. teaterns sängerskor, chör, orchester, kostymer och direktör. Under sådana förbållanden lärer svårligen medhinnas att för svenska sångscenen instudera något nytt. I fall således meningen icke är att låta dess öfriga personal gå helt och hållet sysslolös, och, i ) Uti ett till teaterkommittens protokoll redan d. 28 sistlidne Augusti afgilvet yttrande, tillstyrkte jag en öfverenskomelse på, bland andra, följande vilkor: 2:do) Förbinder sig sällskapet deltaga i 2 å 3-af kopgl. teaterdirektionen: under loppet af vintern uppsatta stora operor, såsom t. ex. Judinnan, hvartill partitur och stämmor redan finnas, Wilhelm Tell, Hugeno:terne, eller-dylika, ma Lr sa