Aftonbladet – 27 november 1848, sida 1

Tårar stodo i den sköna hertiginnans ögon, då hon nämnde delta exempel på sin makes grymhet. Buru! utropade Le Blond, rusande upp. Jag önskar fly genom fönstret? Jag söker mörda er? — Vid himlen, madame, mitt hufvud börjar verkligen gå omkring. Huru kan ni...n Ni vill således ej skrämma mig mer?, sade hertiginnan smekande. ,Vare det långt från mig. Ej heller tala om edra förra dårskaper, utan visa er som herre här — som min make, hertigen de Malfi, hvilket ni äfven är.n Sköna dame, sade Le Blond, som började betvifla både sina ögons och sina örons vittnesbörd, jag vet lika litet som mannen i månen hvem eller hvar jag är. Må den onde taga Chaldeern! — men jag är beredvillig att lyda edra befallningar och blifva hvad helst ni önskar mig vara Hertiginnan kastade sina armar om hans bals och kysste hens kind som belöning för hans lydnad. En eld ilade genom hans ådror vid vidrörandet af bennes läppar, och sedan han besvarat hennes smekning, utan att rätt veta hvad han gjorde, lade han sin hand i hennes och lät föra sig genom de öfriga rummen. HERTIGEN. Det ena rummet öfverträffade det andra i prakt och beqvämlighet, och så ofta han utropade, att ban i hela sitt lif ej sett något dylikt, smålog hertiginnan, hotade vänligt med fingret eller satte den lilla handen för hans mun. Kom ihåg ert löfte, bäste De Malfin, sade hon, och Le Blond insåg genast sitt fel. Jag kan ej riktigt begripa hved meningen eller ändamålet skall vara med detta skämt, tänkte ynglingen; mcj heller är jag fullt säker om jag drömmer eller är från mina sinnen, eller om denne inferneliske Abubeker har förtrollat mig; men imedlertid kan jag vänta och se huru äfventyret aflöper. Detta kan ej vara i evighet, och när..., Här erinrade han sig hvad Abubeker berättat honom, då de sutto vid e!den i jagthuset, om mannen som fallit i en dvala i samma ögonblick han funnit skatten, hvarifrån han ej