Aftonbladet – 27 november 1848, sida 1

uppvaknat förrän efter fyra veckor, och under bvilken tid hin haft de ljufvaste drömmar. Det vore just löjligt, tänkte han, då detta kom för honom, )om jag hela denna tid låge på madrassen med Chaldeern vid min sida, drömmande att jag är en hertig och sökande af alla krafter öfvertyga mig att jag är en — Jag måste afbida tiden.y Från denna stund gjorde han sitt bästa att föreställa hertigen af Malf, Det enda som satte honom myror i hufvudet var, buru han skulle förhålla sig mot hertiginnan. Hen hyste en så blyg vördnad för henne, att han knappt vågade se henne i ansigtet. Det var endast hennes utmärkta vänlighet, som kunde ingifva honom litet mera mod. HEMLIGHETEN. Månader gingo förbi. Våren kom — foglarne sjöngo i skogen — ängarne blefvo gröna — marken beiäcktes med blommor. Då tänkte Le Blond oftare än hittills på Jacqueline, jasminbersån och de italienska lektionerna. En bi stämd trängtan kom ibland på honom och han trängtade att åter vara hemma. Under sådana siunder var det förtrollade slottet för honom ett lysande fängelse. Men om han äfven ängtst lemna det, stod det ej längre i hans nakt — vindbryggan var honom ej mera ett å mäktigt hinder, som hans eget hjerta. Han ilskade sin hustru af hela sin själ, hvilket bon ock förtjenade genom sin hängifna ömhet, och lenna kärlek fick ny styrka, då hon en morson blygt rodnande lät honom förstå, att henres högsta önskan vore uppfylld — att, med tt ord, hon var i det tillstånd, som fruar ön ka vara då de älska sina män. Från detta gonblick var hon enda målet för all hans omorg, och om tanken på Jacqueline någon gång nsmög sig hos honom, sökte han bannlysa den om ett brott. — Hertiginnan tycktes också efer denna bekännelse blifvit dubbelt ömmare; nen ibland läste han i hennes ögon ett utryck af nedslagenhet, som blef starkare medl var dag. Ibland kunde hon hela långa stunerna sitta och betrakta honom och sedan utrista i lårar och snyftningar, som hon ej kun-! je bekerrska. Förgäfves sökte han trösta hene eller söka erfara orsaken till hennes sorg.