Aftonbladet – 25 november 1848, sida 1

Chaldeern tycktes betänka sig något ionan han svarade: Jag skulle tro att om en fjorten dagar härefter skall det jemnt, blifva hun.dratjugutvå år sedan jag lemnade mitt hem. I O Gud! utropade Le Blond, bundratjugutvå år! Huru gammal är ni då, berre?, Fyllda trehundratolf., Tre hundra! skrek Le Blond. Och tolf år, förlidep månad,, upprepade den fremmande lugnt. Jag märker alt ni är litet förvånad — ni tror kanske att jag drifver gäck med er; men när ni får känna mig litet bättre, skall ni tänka annorlunda. Men tänk hvad ni vill, och lita aldrig på någon menniskas ord, utan på hennes bandlingar. Le Blond tyckte väl att detta lät något öfverdrifyet, men -beslöt låta den gamle mannen gå på med sitt skämt och blott akta sig att ej blifva lurad. i Betjenterna tillkännagåfvo att aftonmåltiden var serverad, och då Abubeker och hans gäst intagit sita platser vid det rikt dukade bordet, som var försedt med de finaste viner och de utsöktaste rätter, samt blifvit lemnade ensamme, sade den förre glädtigt: Kasta nu bort alla ledsamma tankar på en stund; fyll ert glas, och omtala uppriktigt för mig alla edra sorger.p Le Blond antog rådet, så vida det rörde glaset, och blef inom kort både upprymd och road. Chaldern bemödade sig på allt sätt att vara underhållande; men alla sina bemödanden oaktadt, kunde han ej få reda på sin gästs hemliga sorg, Le Blond var högst klentrogen, . och kande omöjligen förmå sig att svälja alla de underbara historier, Abubeker berättade om sina äfventyr till sjös och lands. Ja, pog berättar ni edra underverk ganska bran, sade han slutligen, stött öfver den gamles öfverdrift, men ni kan väl ej inbilla er, att någon förnuftlig : menniska kan tro ett ord af dem.y ,Det gör mig ingenting, svarade den andre, om ni tror mig eller ej; förlasten blir!