Aftonbladet – 25 november 1848, sida 1

Le Blond såg förvånad på den gamle mannens magra pergamentsfärgade ansigte. Säg blott ett ord fortfor han; buru mycket? Två eller tre tusen livres? Ni är på god väg att göra lycka, min vän, och kan möjligen blifva den rikaste man i Namur., Huru skall det tillgå ?) Det skall jag säga er då ni önskar blifva det.n ,Hvem önskar ej bli rik?) sade Le Blond med ett matt leende. Godt, sade fremlingen; men vi måste lemna detta ställe, der så många blickar äro omkring oss. Jag är en fremling i Namur. Vill ni följa mig till mitt hotell och göra mig den äran att supera med mig i afton Le Blond såg misstroget på dea fremmande, men då han erinrade sig aM Jacqueline nu karske dansade ofvanpå hans lilla rum, beslöt ban antaga bjudningen, för att få en liten förströel!se. SKATTEN. . Fremlingen bebodde tre präktiga rum i hotellet. Ett partjenare ilade på bans befallning att tillreda aftonmåltiden. Le Blond betogs af förvåving öfver allt det han såg; ty han märkte att mannen i den grå riddrägten måtte vara en man af stor rikedom, som kunde gjort anspråk på ett valdare sällskap än en ringa spetshandlare. Med hvilken har jag den äran att vara tillsammans?, sade den unge mannen blygsamt. Kalla mig blott Abubeker,, svarade den andre. Till födseln är jag en Chaldeer., Vid alla helgon! — en Chaldeer! Hur har ni kunnat komma till dessa trakter så ljerran ifrån ?, Min väg låg händelsevis hitåt. Mina rövelser bestämmas dels -af ledsnad, dels af törst efter vetande. Jag har funderat på att fara öfver till Island litet längre fram på våren. Till Island! — och är det länge sedan ni lemnade Asien ?a