Aftonbladet – 24 november 1848, sida 3

DIULNS HJUL OG Uv IUM; VOL, SAGA TIGER DaRTET med stor framgång kunna motverka oordningarne. KÄMNERSRÄTTENS UNDERSÖKNING OM UPPTRÄDENA DEN 48 OCH 49 MARS. (Forts. fr. J4 267.) Den 9 November. Vid sessionens början upplästes en af öfverste Bruce till Rätten inlemnad skrift, så lydande: Till Stockholms Kämnersrätts andra afdelning! Kallad att i dag, vid 3 rdr 46 sk. vite, mig hos domstolen ipfinna uti målet angående Marsoroligheterna, får jag ödmjukast anmäla, att jag i anseende till högst angelägna göromål är förhindrad att i dag tillstädeskomma. Förbinder mig att utan kallelse härnäst då målet förekommer hos Rätten infinna, och befullmäktigas innehbafvaren att denna skrift till domstolen ivgifva. Stockholm den 10 Nov. 1848. Bruce Bey. Öfverste.n Efter uppläsandet häraf och sedan nu äfven fångknekten Grytzell och stadssoldaten Samuelsson tillstädeskommit, skred Rätten till justering af protokollet för den 2 i denna månad, hvilket godkändes af samtlige vederbörande med undantag af Lenbolm, som anmärkte, att i beskrifningen öfver det våld, Lenholm utöfvat inför Rätten, flera uttryck voro oriktiga, och att han icke, såsom han yttrade sig, kastat fångknekten mot väggen; i anledning hvaraf Rätten fästade Lenbolms uppmärksamhet på att protokollet innehölle, att han mot stadstjenaren Sundvall, och icke mot Grytzell, på nyssnämnde sätt sig förgålt, samt uppmanade Lenholm att närmare bestämma, i hvad fall han ansåge protokollet oriktigt, hvartil: Lenholm dock endast geomälde, patt ban icke inläte sig i någonting, emedan alltsammans bara vore ett gyckel,. Härjemte anböll Lenholm att få lösa protokollet, samt undfå besvärshänvisning. Efter serskild öfverläggning afsades det beslut, att Rätten vitsordade sitt protokoll, sådant det i dag blifvit för Lenholm justeradt, samt att Lenholm, enligt sin begäran, egde att mot lösen få ett utdrag af samma protokoll eig tillställdt; men latt någon besvärshänvisning icke kunde Lenbolm meddelas; hvaruppå Lenholm, enär hans närvaro under förhöret i dag ej erfordrades, blef till häktet återförd. I sammanhang härmed skulle i protokollet antecknas, att sedan under justeringen Rätten flera gånger varit nödsakad att tillrättavisa Lenbolm, som på ett oskickligt och trotsande sätt alltjemt gaf sitt missnöje tillkänna öfver att man belagt honom med fängsel, Lenholm slutligen, när ordföranden skulle afkunna förestående beslut och dervid ytterligare måste bedja honom vara tyst, med spotsk ton yttrade till ordföranden: Herrn ska läta bli alt säga tyst åt mig; det passar herrn inte.n Sedan härefter de tillkallade vittnena aflagt vittneseden, berättade de: Uppsyningsman Carlsson, att han lördagsnatten den 48:de sistl. Mars kl. omkring 42, efter det fångarne blifvit utsläppte från rådhuset, varseblifvit öfverste Bruce i Sworkyrkobrinkeu, der han talat till folket, samt bland annat yttrat: Jag är adelsman och bär på mitt bröst fleras hederstecken, dem det står en hvar öppet att få; Men det der huset, (hvarvid öfversten med en liflig åtbörd visat på riddarhuset) kunde gerna inredas till försörjningshus åt fattighjon; att öfversten vid samma tillfälle, efter hvad vittnet nu med säkerhet erinrade sig, äfven uppmanat de kriogstående personerna, att vara dugtiga, samt fällt utlåtelsen : Fastän jag är adelsman, så vill jag likväl vara en redlig medborgare; samt att då vittnet sedermera begifvit sig åt Gustaf Adolfs torg, vittnet utanför Kastenhoff bland folkmassan ytterligare varseblifvit öfversten, samt, på något afstånd från honom, en längre karl, hvilken vittnet hört yttra, som orden fallit: Hyar ha vi den der Bruce; den var inte så dum); hvarjemte karlen tillagt några ord, dem viitnet ej mindes, men hvilka antydt att han fått del af något försleg, på hvad sätt orostiftarne borde gå tillväga. Som fångarna straxt derpå blifvit utur Kastenhoffshäktet utsläppte, och dervid stor trängsel och rörelse uppstått, hade vittnet icke vidare sett till hvarken öfverste Bruce eller den nyssnämnda karlen. Handelsbetjenten Bilden, att tilltalade Godghin måndagsaftonen den 20 sistl. Mars inkommit till vittnet i den vid Österlånggatan belägne handelsbod, som af vittnet förestås, och begärt att få enskildt samtala med vittnet. Men dåvittnet förklarat sig icke hafva vågra angelägenheter att med bonom enskildt uppgöra, hade Godhin, som ändock qvarstadnat i boden, på fråga om det varit mycket folk i rörelse, derpå gifvit ett jakande svar, hvarjemte han begärt att af Bildn erhålla något penningar, emedan hav, som orden fallit, skulle ut och slåss. Då vittnet gjort honom några föreställningar, hade han derpå svarat, att då de slåss öfverallt, behöfver vi ej vara sämre än andra, samt ,att vi ej kunna behöfva hvarken konung eller kropprins,. Detta yttrande hade föranledt vittnet ati köra ut Godbin ifrån boden: och då vittnet ytterligare varnat honom för den garnison, som vore på benen, hade Godhin dertill svarat: Åh, jag har 400 eller 450 man, som vänta mig på Stortorget; gevär och ammunition skola vi Dog förskaffa oss. — Godhin hade vid tillfället varit synbart upprör; ehuru vittnet icke Kunde täga på sin ed att han varit berusad. Godhin förklarade i anledning häraf, att det visserligen vore möjligt att han fällt de omvittnade yttrandena, samt att ban begärt penningar; ehuru han, som vid tillfället varit berusad, icke dera! kunde påminna sig något. I alla fall hade det enIdast skett af lättsinne och utan någon mening. IGodhin hade för öfrigt icke alls varit ute hvarken den 18 eller 49 Mars. Sedan härefter sktor under yrkande att öfverste Bruce, som ej styrkt laga föriall för sitt uteblifvande i dag, måtte fällas till det försutna vitet: 3 rd: 146 sk. bko, begärt öfverstens ytterligare inkallande vid förhöjdt vite, äfvensom att en: annan dag få gardisterne Kollberg och Danell hö:da, så begö lrätten uppskjuta målet till thorsdägen den 46 den nes, och dertill öfverste Bruce skulle kallas vi vite af 46 rdr 32 sk. bko, äfvensom reqvisitior utfärdas å Kollberg och Danell; viljande rätten sedan öfverste Bruce blifvit hörd, yttra sig öfve lfalätnare AR. a. Lo ve sann ftöllanda fill vite (ÖJ