Aftonbladet – 23 november 1848, sida 3

2 — Sir CHArRLes NaPIerRs MOD. I en biografi fver den bekanta engelska genera!en sir Charles Napier läses följande anekdot: Vid reträtten till Corunna år 4803 kommendeade general Nepier 50:de regementet. Det var lervid af yttersta vigt att tysta en avancerad ka. on, som gjorde sor förödelse i de engelska le!erna, och från hvilken en kula träffade sir John MaGre. Napier, som var en af Moores majorer, ramryckte mot pjesen. Marken var mycket ojemn ch afbraten af trädgårdsr, Oomgifna med vallar, somt smärre vägar med djupa diken. Under strilens hetta hade Napier fattat en musköt och intait en position, hvarifrån han sköt och kommenlerade sin trupp att samlas för att storma kanoren. Blou fsra af hans regementen voro i stånd tt hinna fram till honom, så mördande var den sd, för hvilken de voro utsatte. Då hen fann yterligere försök fåfänga och märkte ait han Var afskuren från silt regemente genom ett fiendtligt dejechement, som hade dolt sig i den by han hade passerat, uppmanade han sin lilla omgifning att försocka slå sig igenom. Trenne blefvo genast nedhuggna; den fjerde sårades och bad Napier om hjelp. Medan Napier hjelpte soldaten, blef han sjelf sårad i knäet af en muskötku!a. Han kastade nu bort sin musköt och sökte, med värjan till stöd, alt koma tillbaka till sitt regemente. Derunder fick ban ett sår i ryggen af en soldat, som hade kommit ut från ett redan passeradt bus. Napier hestigt om och ryckte musköten från karnågot s.åare sätt. Medan han bro:tades med soldaten, kommo flere af dennes kamrater tillstädes och ville blanda sig i handgemänget, men med stor skicklighet lyckades Napier ständigt hålla sin karl mellan sig och de öfrige anfallande. Den ojemna striden slutades dermed, att en fransk soldat gaf Napier ett sebelhugg i hufvudet och dermed fällde borom till marken, såsom man trodde med klufven hufvudskål. Medan han låg der plundrades ban af soldaterna med sådan häftighet, att de sleto sögder kläderna när de skulle taga klockan; och en som trodde sig märka ännu en gnista af lif hos horom ville utslacka denna, men hindrades derifrån af en fransk trumslagare, hvars beundran Napier bade väckt genom sit mod. Medan fransmännen buro den sårade till trossen, återfick han sansningen och varseblef, att en irländare vid namn Hennessey, af hans regemente, kom med fäldt gevär, midt ibland fransmännen, för att antingen befria sin öfverste eller dö vid försöket. Napier befallde honom genast sträcka gevär och gifva sig. Hvarför skulle jag gifva mig? svarade karlen. Men känslan af disciplin var så stark hos bonom, att han icke gjorde något värre ondt än att släppa sin muskötkol!? på trumslegarens fötter och köra undan honom från Napier, med föresats att åtminstone bära denne, när han icke kunde få befria honom. Marskalk Soult belönade Napiers räddare och behandlade fången väl, och Ney lät honom resa hem till Eogland på sitt hedersord, samt utverkade slutligen hans befrielse genom utvexling. — EN REFORM VID ENGELSKA UNIVERSITETER. Man läser i The Times: Vid universitetet i Cambridge bar man belt oväntadt, och företrädesvis på dess nuvarande kanslers, prins Alberts föranstaltande, träffat åtskilliga ändamålsenliga förbättringar till vetenskapernas och undervisningens befordrande, Matematikens och klassiska språkens studium blif.