Aftonbladet – 23 november 1848, sida 3

jag några dagar derefter åter stod i mitt hem och hörde hans steg i trappan. Han helsade mig bjertligt och förde mig fram till fönstret, för att betrakta mitt ansigte och hvad förändring det undergått. Nå hade jag inte rätt?, sade han triumferande; pvar så god och kasta ett öga i spegeln. Jag skulle tro att det är ett annat utseende och ett annat sione med, det ser jag redan. ,Ja, gissa hvem som är orsak till det ? svarade jag skrattande; min sista vän på er lista och den första i mitt hjerta. vÅAb, bahl) sade gubben vresigt; hvad hade lilla frun der att göra ? Hör mig, doktor! afbröt jag helt ifrigt, i det jag högtidligt satte mig ned i soffan; det är en fördom som harmar mig, att ni, som är så klok, äfven skall dela — fördomen mot gamla ensamma fruntimmer. Gubben endast log och nickade. Det retade mig ännu mer, och det följde en lång diskurs, hvarunder hela min resa äfven berättades. När vi några timmar derefter skiljdes åt, var det mig en stor triumf att hafva besegrat en gammal envis gubbe, och det till den grad, att hon lof. vade följa mig till mitt nya hemvist och — ai kanske sjelf bosätta sig i den så kallade lill staden. Men — alla dessa drömmar skulle endas blifva drömmar. Dagen före ionan jag ämnad fara kom min väns gamla tjenarinna in i mit!