——AN— — grönskande murar, stannade vi vid en liten nätt stuga, hvars potatisland och bärbuskarne deromkring hade något värdadt och putsadt. Om du vill, skola vi gå in härp,, sade min vän; en af mina skyddlingar bor här och jag har inte besökt honom på länge.n Vi stego ur och gingo den Hlia vägen fram till stugudörrn, den en ung flicka nigsnde öppnade. Hur är det med morfar i dag? frågade Marina, i det hon klappade flickan på axeln. Åh, det är som vanligt, svarade hon med ännu en nigning och eti leende, som skulle låta en förmod:, att morfar alltid mådde ofantligt väl I den rena och putsade stugan salt i en gammal karmstol en gubbe, hvars tillslutna ögonlock och likaöjda ställning genast sade, all ban var blind. God dag, fader Anders, helsade vänligt min följeslagarinna, i det hon lade sin hand på hans axel. Den gamle famlade rätt på denna hand och förde den till sina läppar, ett soligt leende spred sig på hans ensigte och han sade lifligt: Jag tyckte nog att jag hörde mansells steg, men som del var någon annan med, så visste jag inte... Hans ansigte antog ett uttryck af liflig nyfikenhet, som förvånade mig, Min vän uppfyste honom Ivende, att det var en fru af henDes vännerp