RE KRR—E—EE—EEEE—E— mmm Ihufvudstaden i den komplettaste förvirring.j Steget kom oförmodadt, om än der visserligen icke saknaIdes premisser till detsamma; allmänna rösten roipade på reaktion och kamarilla, och det kan icke bestridas att med allt det för ögonen, som i närvarande tid ligger framför oss i Tyskland, och med kännedom om hvad ett visst, litet men honett parti äfven hos oss länge, fastän förgäfves, i tysthet arI betat på, en sådan föreställning också verkligen låg nära tillhands. Efter all anledning — och ett och jannat har nu hunnit transspirera från bakom kulisserna — har man lyckligtvis tagit fel i denna förutsättning. Krisen, långt ifrån att kunna kallas reaktionär, torde, när allt kommer omkring, komma att snarare förtjena ett alldeles motsatt namn. Jag har redan yttrat, att der ingalunda fattades premisser till hvad som inträffat; det har tvärtom för. den, som betraktade sakeraa med någon uppmärksamhet, länge visat sig uppenbart, att marken allt mer och mer försvann under. marskabinettets fötter. Efterhand som det blef för folket klart, att diplomatikens stora sommararbete var eit slott i luften, att den så mycket utbasunade Malmökonventionen i grundeo endast var en synvilla, ett slags experiment med löften af luft och garantier af vax, var det en sjelfföljd, att ett allvarligt missnöje med hela den bedröfliga historien började växa upp och stadga sig hos massan af nationen, och naturligtvis skulle detta missnöje få en ytterligare skärpa vid det upprörande skådespelet af det olyckliga Slesvig, nu mer än någonsin öfverlemnadt åt den tyska terrorismens godtycklighet och förgäfves vändande sig til Danmark med böner om skydd och frälsning. Ett sådant förhållanae måste förr eller sednare sluta med att sätta ministrarne i en falsk och outhärdelig position. De hade nu en gång för alla — vm mer eller mindre förutseende, lika gort — kastat sig in på den diplomatiska underhandliogens väg; de hade derunder åtagit sig förpligtelser. vid hvilka de åtminstone måste känna sig moraliskt bundna, och ett nytt system fordrade andra män, Då öfvertygelsen om denna diplomae tiska verksamhets otillräcklighet en gång blifvit hos folket allmänt och djupt rotfäs:ad, och då denna öfvertygelse dessutom fann genklang på :hronens höjd — det berättas som tiliförlidigt, att en viss hög person vid flera tilfällen i den sista tiden skall i anledning af de förtviflade slesvigska förhållanderna slagit i bordet, för sina herrar ministrar — så hade dessa svårligen annvat val än att lemna platsen för andra, hvilka, icke bundoa af några föregåenden, egde fria hander att genast slå in på en annan mera determinerad, måhända krigisk väg. Det är detta, som väl i hufvudsaken utgör den inträffade brytningens sanna innehåll; ett och annat af mera privat naiur tillkommer möjligen, som emed:ertid varit af mindre afgörande vigt. Häraf följer för öfrigt, att vi i det tillämnade nya kabineitet skulle ha att motse ett mera handlande, än skrifvande; och i sanning, det kan vara skrifvet tillräckligt. Jag siger icke detta för att i öfrigt på något vis nedsätta marskabinettets förtjenster, hvilka i flera fall odeladt erkännas; endast det nyss framlagda konstitutionsutkastet är ett sådant monument; med hvi!ket dessa män tryggtkunna vänta framtidens dom och vara vissa om ett ärofullt namn i Daomarks häfder. Men de hafva måhända begått ett misshag, för hvilket deras hbj:rta, om än deras statsmannablick, ej behöfver blygas, det att alltför naift tro på and-as heder och bygga på ovidkommandes sympatier för en rättfärdig sak. Deras efe terträdare ha lyckan att ega framför sig en nu gilven erfarenhet och alltså bättre veta på hvad fot de skola ställa sig. Brefskrifvaren uppgilver härefter namnen på de förmodade nya ministrarne och fonrifar: Hvad följder nu detta ministerskifte kan ha med sig för det närmaste ögonblicket, är icke lätt att säga; de kunna sannerligen bli ytterst allvarsamma, ett krig nu är mer än någonsin ett djerft steg, det kan bli vår unde-gång, men vi skola då felia med heder och vi hafva uppfyllt vår pligt mot fosteriand och bröder. Etatsråd, professor Flor har tagit säte och stämma i riksdagen, som deputerad för Köpenhamns amts 2:a distrikt. Riksdagen har nu afslutat debatten angående riksdagsmännens arfvoden, som blifvit bestämda till t riksbankdaler om dagen. Grefve Reventlow, dansk gesandt I London, som ör någon tid sedan kom tillbaka till Köpenhamn, nar härifrån afgått till Sverige på ett kongi. ångartyg.