liga anspelningar på, att jag kunde få behålls dem om jag så önskade; man firade min: nampsdagar med sång och tusende lustbarheter. Man förtalade hvarandra för mig, för att höja sig sjelf i min gunst, Oupphörligt blef jag anmodad om större och mindre penningelån. Det fanns ingen enda som icke trodde sig om att bättre sköta dessa pengar än jag sjelf, och erbjöd sig det. Vid alla kinkiga tillfällen skulie jag vara till råds och bjelp; alla kommissioner skulle jag uträtta, och ständigt bette det: det kan du väl vara god och styra om, som är så ensam och oberoendey. Slutligen ledsen på allt detta krångel, flyttade jag helt hastigt och tyst till denna fristad, som jag under en lustresa fått se och som behagade mig. Länge voro mina förföljare icke säkra på hvart jag flytt, men jag bestormades sedan med bref och hotades äfven med besök; mina svar lära dock icke varit inbjudande, ty man afstod från att längre bry sig om mig ; och jag har sedan varit i lugn., Och detta lugn är förtjusande, inföll lifligt jag. Min vän log sorgligt. Ja! det är sanntn, sade hon långsamt. Men vet du Mathilda, att en qvinna med min natur, en qvinna som verkligt är qvinna, kan aldrig lefva endast i och för sitt eget jag. Jag finner det tomt och ödsligt i hjertat och i mitt hem. Du ser hur jag samlar allt som kunnat vara mig ett sällskap, för hvilket jag kunnat vara något igen. — Men dessa fåglar som jag matar, denna hund som jag vårdar och smeker, och denna gamla tjenarinna som är mitt enda sällskap: hvad är jag för dem? Ack! intet, intet mer än hvar och en annan, som ger dem hem, vård, och uppehälle. — Hon sänkte hufvudet i handen och jag såg en tår darra i hennes milda öga.