mat i fantasiens verld och byggt luftslott al ljus, der huslig lycka smyckade hvarje vrå med sina skönaste rosor. Och jag, som så många andra, har vaknat och lidit vid verklighetens omutliga, kalla och hårda sanningar. Jag har sett verlden sådan den är, och funnit den mycket olik mina drömmars verld. Jag klandrar den inte derför, jag säger blott att den inte behagat mig. Det öfvervägande deri är egoism, småaktighet och afund; visst fins der äfven en och annan Jjus fläck; men, — och min vän teg åter en stund. När min tant dog, började hon i en annan ton. ÅDsåg mig verlden för rik och jag fick snart, till och med i min första, djupa smärta röna verkan deraf. Jag skall fåfängt försöka att beskrifva de förföljelser, de småaktiga beräkningar, de egennyttiga planer, för hvilka jag blef ett mål, ty du skall veta att min tant uppdragit en sin gamla vän, en lagman S., att sköta mina affärer och innan sin död (ty han var äldre än min tant) ställa dem på en redig fot, det vill säga laga att jag blef myndig och placera min förmögenhet säkert. Han hann med möda sluta detta värf, förr än äfven han lemnade mig. Jag saknade inte friare. Unga och gamla, fula och vackra, rika och fattiga öfverbopade mig med böner från morgon till qväll. Jag hörde kärleksförklaringar i alla möjliga ordalag, och alla lika uppriktiga, Men hvad var det att förundra sig öfver,, sade win vän med ett småleende; jag var ju myndig och rik. Inte nog med dessa förföljelser. Jag hade vänner och slägtingar med stora familjer. Alla ville behålla mig i sina hem; man täflade om att skaffa mig gudöttrar och gusöner, och att skicka dessa till mig, med ingalunda otyd