a——mtaa——————Sr gafvel, in till regioner, som det var beslutadt att jag evigt skulle bli okunnig om. En barnFiga sjöng för tvillingerne en enformig sång och hade fällt ned rullgardinerna, för att på detta sätt inbilla de små, det dagen var slut, i stället att den nyss börjat. Här springer då kreti och pletiv, fortfor hon häftigt i det hon slängde igen dörren efter barnskaran. Jag hade stigit upp kl. 7 och klockan var 44 innan den olycksaliga gåsen tillät mig fara, Min, värd bade redan låtit spänna de ankomne hästarne för min vagn, icke frågande: efter hur han dermed gaf tillkänna sin otålighet att bli mig qvitt. q Min barudomsvän anlände helt varm och förtretad. Jag -sväljde nåägrå bitar af gåsen med fara att brännaupp tungan, och tog afsked. Om vägen. ligger häråt en annan gång, så var så god, stånimade patron tveksamt och nästan rädd för sina. egna ord. våasbi 3 Men på det, han icke. matte gå och åna en rofetia deri, lugnade jag honom med den försäkrän, att jag omöjligt -skunde återkomma, ;:), Barnen defilerade ändu en gång. Min vän slöt mig i sin kökslaktande famn, och jag steg helt glad upp i vagnen. Detta var då således den tafta af huslig sällhet, af frid och förnöjsamhet, som den gamle doktorn hoppats skulle läka mitt sjuka sinne och omvända mig till förmån för verldensglädje och njutningar. Denna oroiga och otrefliga familj med sitt äflapder att draga sig franår detta mödosamma lif: denna arma uttröttade vinna, som förlorat allt interesse för Sig sjelf och andra, som hkt en skjutshäst, släpade och trälade; med det ehda målet att hinna till qväl