Aftonbladet – 22 november 1848, sida 1

SMÅSAKER) AF N. Vi vorö nu utom staden, och grönskande ängar, nickande träd och en frisk vind spredo i mitt sinne lugna och fridfulla intryck. Jog ville ej komma sept på gvällen så oförberedd till min andre vän; jag fruktade att förorsaka besvär, och låg derför öfver natten på en gästgifvargård i grannskapet. . Fram på förmiddagen begaf jag mig af, sedan min skjutsbonde försäkrat, att ban visste vägen till Erikslund, tillhörigt patron Wolhen. Efter en stunds färd i en icke särdeles vacker natur, svängde vi in genom en tung grind på ett långt gärde, der jag i perspektif såz en stor, röd byggnad, omgifven af ett stakett i samma färg, och tvenne hvita grindstolpar, liknande ett par ansenliga grafmonumenter. En marig, hög häck af syrener, här och der utdöd, följde stakettet rundt omkring gården, och några stora aspar skuggade den. Bakom boningshuset syntes en stor, temligen förfallen trädgård, med rader af mossiga bäbuskar och gamla krokiga fruktträd. Tvenne mindre byggnader, föreställande flyglar, lågo längre ped på gården och voro skenbarligen endast spanmålsbodar och visthus. Vid en stor hundkoja, äfven röd — ty med ett slags raseri hade man öfversmetat allt med denna osmakliga färg, som man i Sverige finner på alla boningar — stod en lurfvig, pedslagen hund, läppsande ur en äfven röd träho. Vi voro icke väl inom grinden vid detta landtliga hem, då jag såg åtskilliga gestalter med oro och förskräckelse flyga pf och an framför ) Se A. B. M 269 och 270,