Article Image
SIlöpel JCEHULC v FOT Oc SKE. DANKO, IOfP al acin YCTEställda odlingar och byggnader. Slutligen blef hr agronomen Möller, sällskapets sekreterare, på egen begäran entledigad från denna befattning, och åtog sig hr grefve Cronstedt att densamma tills vidare bestrida. (W. L. T.) Orebro däen 43 November. Under sisthållne Lerbäcks marknad blef en garfvare från Hjortqvarn bestulen på e:t större parti läder och vaxläderskion, utan att någon spaning på tjufsarne då stod att erhålla. Underrättelse om denna stöld ingick dock snart derpå till polisen härstädes, och genom dess vaksamhet och uppmärksamhet på personer samt deras ställningar och förhållanden, hvilkas antecedentia vittna om deras svaga begrepp om ärlighet, har det nu lyckats att få reda på en del af både tjufvarne och det stulna. Polisbetjeningen lärer neml. hafva kommit under fund med, att på den s. k. Ladugårdsskogen söder om staden, hvarest flere för stöld afstraffade och misstänkte personer inhyst sig, en del af desse helt oförmodadt blifvit utrustade med splitternya förskinn, och ibland desse en, från häktet nyligen utkommen, skräddare med namnet Koltboff. Detta föranledde stadsfiskalen Wesiblad at: i söndags eftermiddag, med polisbetjenipgen, göra ett besök på skogen, der vi:itation hos Kolthoff, eburu frånvarande, anställdes. Dervid upptäcktes väl icke några skinn, men deremot 6 alnar kläde och ett stycke foderväf, hvilka nyligen blifvit stulne i Saaflunda socken. Ingen af förskinnsherrarne fanns bemma och pågot läder stod ej att påträffa. Hemkommen till staden anträffade dock polisbetjenten Stelin på gatan en annan passegerare från skogen med namnet Hallberg, utstyrd i sitt nya präktiga förskinn, hvilket, eburu han menade pås att han ärligt köpt det i Askersunds marknad, dock frånhändes honom; men mannen släpptes lös. Att denne nu icke skulle dröja att begifva sig hem och underrätta kamraterne om den fara, som stod för dörren, beräknade hr Westblad ganska riktigt, och ut:ände derföre sednare på: aftonen polisbetjeniogen på ny räkning till skogen, och nu påträffades icke mindre än 3 st. af tjufvarne just under det de som bäst voro i faretn att undangömma de farliga vittnena, flere både förskinn och smärre läderpartier, de sednare dock sönderskurne till skodon af en skomakare Norling, från hvilken tjufvarne då afbemtat det endast tillskurna arbetet. Det förstås af sig sjelft att allesammans värligen köptp det anhållna godset, fast af okände personer, men detta lärer dock icke ansetts hafva blifvit nöjaktigt fulltygadt, och de anbållne persoperne fingo derföre göra godset sällskap till länghäktet, för att i sinom tid närmare skärskådas vid vederbörlige domstolar. Det är emellertid en särdeles lycka för samhället att stadsfiskalen och den närvarande polisbetjeningen oaflåtligen hälla efter allt hvad tjufvar och misstänkta personer angär, hvilket kaft den följden att stölder här på stället t. o. m: under marknaderne äro mer än vanligt sällsynta; och det är derföre bra ledsamt att nu få erfara det samtlige de närvarande sällsynt pålitlige polisbetjenterne se sig nödsakade att taga afsked från sina i bög grad besvärliga och äfven maktpåliggande befattningar, emedan deras, genom hr stadsfiskalen framställde, af magistraten godkände, pretention på någorlunda löneanslag för deras besvärliga tjenstgöring blifvit af stadens äldste afslagen. (N. 4.) Linköping den 48 November. Kanalen å Östgötha-linien är tillfrusen, så att farten derå uppbört för året. På långliga tider bar sjöfarten ej så tidigt blifvit genom vinterns mellankomst stängd; ett förhållande, ogynnsamt inverkande serdeles p spannmålshandeln, som eljest plägar lifligt bedrifvas sjöledes under senhösten. (L.-BI.) Jönköping den 44 November. Väderleken, som under en 44 dagar varit ihällande vintrig, med ett bjelpligt slinkföre under sednaste dagarna och: stark frost nästl. gårdag, har under nu förflutna natten öfvergått till slöslask, som i dag slutat med regn och synes gifva ett mildt väder. (J.-BL.) Calmar d. 45 Nov. Natten emellan den 40: och 41 dennes hände den beklagliga olyckan, att klädesfabrikören och färgaren Johan Henrik Wilh. Tatge i Emmaboda, af hufvudsvaghet i feberyra, under det hans väktare insomnat, sprang ut ur rummet och kastade sig i den utmed hans bostad belägna å. Oaktadt husfolket hörde när han öppnade yttre dörren till boningen och ganast sprungo ut för att om honom taga vård, kunde han i anseende till det rådande mörkret ej upptäckas, utan efter oupphörligt sökande i ån, uthus och hela närliggande trakten, fanns han först i förrgår liggande död i ån nedanföre färgeriet. Tatge var född den 40 Februari 48146 uti Neömänster, ankom till Wissefjerda församling 4846 från Wexiö, var ogift och: eger ioga kända slägtingar inom fäderneslandet. Han var af Evangelisk-Lutherska trosbekännelsen, en from och stilla man, som egde hela ortens odelade aktning och förtroende. För ett år tillbaka inrättade han den första och enda klädesfabrik här i trakten och lemnade efter sig, såsom det förmodas, er ej obetydlig förmögenhet. Ett nyckfullt öde beröfvade honom nu frukten af hans mödor och: samhället en verksam man. — En annan händelse timsde äfven i pyssvämde socken den 492 dennes, då inhysesmannen Olaus Petersson från Krukö, gick ner sig på svag is å Bockabo sjö och drunknade. Han efterlsmnar hustru och 3 oförsörjda barn i de mest beklagansvärda torftiga omständigheter. — I slutet af förra veckan påträffades bonden Bonde Nilsson från Stenbäck liggande död vid sidan af den intill nämnde by löpande väg. Några tecken till yttre våld funnos ej å den döda kroppen. (C. P.) Wezjö den 43 Nov. Ett notabelt dödsfall inträffade här i staden sist). lördag, då öfverfältläkaren och riddaren dr L. E. Hillers afled i en ålder af 81 år. Hr H. efterlemnar en betydlig sjelfförvärfd förmögenhet; Det förmodas att den aflidne disponerat en stor del deraf till enskilda personer och fromma stiftelser. (W. B) Malmö d. 45 Nov. Vi hafva nu på några veckors tid haft den mest ombytliga väderlek; den na dagen klar himmel och frost, den andra mulen ned regn, hagel och snö. Natten emellan sistl. måndag och gårdagen rasade en orkanlik storm, om vars följder, särdeles för sjöfarande, man, tyvärr idigt nog torde blifva underrättad. (M. A.)j HANDELS-ONDERR ATTEY own

21 november 1848, sida 3

Thumbnail