Aftonbladet – 20 november 1848, sida 1

SMÄSAKER ) N AF N. Min manv, presenterade värdinnan, i det bon reste på sig och räckte honom sin hand, ,Detta är min barndomsväny, fortfor hon, visande med ett behagligt leende på mig; fru T.n Välkommen, välkommen min bästa fru T.n, sade den gamle mannen med ett trött och enfaldigt uttryck i sin röst och sitt ansigte; det fägnar mig oändligt att göra hennes nåds bekantskapn, och med en lätt suck föll han ned i en djup ländstol. Min vänn, sade hans fru; du mår inte rätt väl och är trött. Fru T. ursäktar vissty, vände hon sig till mig i sin mans namn, patt du går på diba rum. Ja, för Guds skull, låt inte mig genera öfverstlöjtnantann, sade jag, och den arma gubben skyndade att begagna sig af sin hustrus tillåtelse och gick med en bugning sin väg. Man pratade och skrattade, intog förfriskHingar, och slutligen sjöngo min vän och den ena unga, mannen, som papegojan kallade Thure och äfven dess matmor hedrade med samma förtroliga benämning, en duett, full af kärlek och driller. Qvällen led till slut, man satt så trefligt i skumrasket och allehanda handtryckHiögar och dubbelmeninogar gjorde denna skumtimme ännw mera intressant. Efter en lätt aftonmåltid,, tog min vän god natt af mig med en kyss på pannan, och de unga herrarne kyste hennes händer; men intet ord yltrades om hennes man och dotter, som allt jemt varit osynliga. oaDet blef mig qvaft i mina små rum, och 1) 86 Av B. s4 269,