Aftonbladet – 20 november 1848, sida 1

mm M—Ä— MM salongen och dricka det i sällskap med familjen. g Jag klädde mig hastigt och infann mig. Så snart jag syntes i dörren, flög min vän upp från soffan och omfamnade mig ömt. Hon var så glad och såg så frisk ut i den hvita morgonrocken och den lilla, enkla mössan. Hennes man steg. upp och bugade sig artigt, den unga flickan peg som en automat och de båda adjutanterna slängde som ålar, Det var så hjertligt och så gladt; min väns blickar talade den innerligaste vänskap till mig, och sedan vi druckit kaffe och den unga fröken tagit ett handarbete, öfverstlöjtnanten åkt bort och de unga herrarne följt honom, tog min vän mig under armen och ledsagade mig in i det lilla kabinettet. Ack! så får jag då rå om dig helt och bållet en stunds, sade hon, i det hon drog mig ned wid sin sida i den lilla soffan. Så får jag då återvända till mina glada barndomsminnen och genomströfva dessa lyckliga dagar med dig, min vän; men först har jag en bön till dig — en bön, som du inte får nekan, sade kon med en blick och en vändning i rösten, om smälte af ömhet, i det hon tryckte min harid emellan sina. Jag var helt förlägen öfver all denna artiiciella vänskap och hade intet att säga. Ser du, min vänn, återtog hön öppet och onerligt; jag vill med ens göra dig reda för min husliga ställning, Jag blef tidigt gift med in gammal man, som jag inte kunde älska.n Skilnaden i ålder var blott 8 år, och hon hade bedyrat honom att hon älskade honom, men det glömde bön nu.) Jag hade en son, sade hon i rörd öeh nedstämd ton, men hosom tog Gud ifrån mig. Min dotter är af en!