Aftonbladet – 20 november 1848, sida 1

jag återvände till salongen och gick ut på balkongen, för att njuta af nattsvalkan. När jag sutitt en stund, hörde jag med förvåning att någon talade i rummet på sidan om salongen: ,Hvar i herrans namn kom den der vännen ifrån? sade br Thures röst. pDet vete Gud, svarade, skrattande, min vän; men det gör också detsamma, Jag höll på att bli ledsen först; men, vet du, sedan tänkte jag på en sak. Hon lärer vara rik, och som hon är fasligt underlig, så kunde man draga parti deraf. Den stackars Ebba, som också är så der butter och tråkig, kunde falla henne i smaken, och om vi bebölle henne qvar här, kunde hon göra henne testamente. Ett sådant löfte, väl utspridt, kunde skaffa det ar. ma barnet en man, och det vore för väl.y pJa menp, svarade den förtrogne; det tycks som hon inte hade långt igen att dragas med denna eländiga verld, den goda fru T. Han visste ej hvilken oartighet ham här sade sin väninna. . Men jag tror inte hon vill stanna här, hon ser ut som en läserska.n Ja, just det är ganska bra hon hvarken hör eller ser — och).. Ett hviskande och ett skratt hördes — ännu några ord, och ag hörde dem icke mera. Ett underligt leende kände jag draga öfver mina läppar. På en enda qväll hade jag sett denna sida af den verld, som skulle bota min njeltsjaka, och jag beslöt att så snart som nöjligt fly från den till en annan. Helt tyst gick jag åter in till mig, och när olen redan flera timmar belyst jorden, kom len lilla jungfrun och frågade om jag ville hafva mitt kaffe in till mig eller komma ut il