Aftonbladet – 18 november 1848, sida 1

-hem der, sedan jag lockat ut min lilla spanska hund, intet lefvande väsende fanns, som saknade mig; och i hela verlden fanns icke något sådant. Saoart gungade jag i den långsamt framskridande vagnen; min lilla favorit. sof lugnat bredvid mig i solskenet, och äfven min gamla Hedda, som nickade af och an på framsitsen tog sig en lur. Sedan jag användt tre dagar på en väg, som annars tillryggalägges på ett dygn, och under denna väg hört en och annan speglosa af några unga herrar, som foro fram likt besatta och upprörde dammet ända till solförmörkelse, och hvilka funno den gamla mamsellen högst löjlig med sin barmbhertighet för skjutshästar,; hon borde dock besinna, att hon inte tycktes ha många år att spilla på landsvägen, och så vidare, samt några frågor till min gamla tjenarinna om jag vore rik, myndig och lätt lurad; efter allt detta såg jag ändtligen en afton, tornen i den goda staden L. Jag hade med flit ej velat tillkännagifva min ankomst för att bättre kunna sein i mina vänpners hemlif. Straxt innanför tullen frågade jag en gosse, om han visste hvar baron Silfverkrona bodde. Som gossen ej kunde utförligt nog visa hvart vi skulle fara, steg han upp och satte sig bredvid kusken ; och nu bar det af gatan framåt, Det var söndag, och klockorna ringde melankoliskt som en vaggsång för den sjunkande soaan. De ödsliga gatorna framtedde ew otreflig Inblick. Här och der vandrade en helgdagsklädd familj, som varit ut åt landet och nu bar till sitt hem stora qvastar af blommor och löf, för att i sina celler ha en påminnelse.om alt det fanns en natur med grönska och fogelsång utom denna stenverld. Här vid ett gathörn stodo några halftalla och sysslolösa karlar, gäspande och samtalande. En och annan gammal fru begaf sig till någon god vän, för att bli tnakterad med mat och sqvaller: några