Aftonbladet – 18 november 1848, sida 1

SMÅSAKER Z (Ch PENSIONSKAMRATERNA, Jag satt en dog, helt ensam som vanligt, och gjorde några mindre glada betraktelser öfver denna verlden; kanske bidrog äfven dertill; att jag hade framför mig en spegel, som visade mig ett blekt och frånstötande ansigte och här och der ett grått hår i mina glesnade lockar, oaktadt jag likväl helt nyss hade öfverstigit de der så ominösa trettio åren. — Et mjeltsjukt lynne och tidiga sorger hade satt dit de grå håren och en och annan skrynkla på min panna. Afven i hbjertat hade dessa två orsaker schatterat mina åsigter af verlden något för mycket i svart, — Mina ögon föllo på en droppflaska, som i sällskap med en sked stod på bordet bredvid mig, och ledde mina tankar på gamle professor M. — min läkare och vän — och hans resonnemanger. ,Det onda sitter i själen,, sade han ständigt, noch det enda råd jag har att gifva er, min fru, är att söka bota den sjelf. Gift er om igen, och sök att i ett verksamt lif och andras tillgifvenhet finna ett intresse för lifvet, det ni nu -saknar.p Jag log åt min gamle väns råd, så som man ler då man gift sig af kärlek och sett sin lycka sjunka i grafven. Ni ler medlidsamt, återtog han; det är så vanligt; låt oss lemna det der då; men hvad ni åtminstone kunde försöka vore en resa; far då i Guds namn ut i verlden litet, och jag tror att det skall tala för mina åsigter bättre än de grannaste ord. Att mura in sig lefvande i en graf, att glömma att det finnes menniskor som glädjas och njuta af lifvet, att det finnes sel och frisk laft; det måtte väl inte vara rätta sättet att förlika sig med en verld, den vl ändå äro nödsakade att lefva uti, till dess vå få flytta till en annan. !