bordet. Presidenten låter uppläsa en från kon-l!s seljpresidenten v. Brandenburg insänd kongl. skrifvelse, som, efter en utförlig ingress om oroligheterna i Berlin, hvaraf nödvändigheten motiveras att skaffa sjelfva nationalförsamlingen lugn, fortfar sålanda: Vi finna oss således föranlåtne att förlägga sälet för den till konstitutionens uppgörande kallade församlingen från Berlin till (staden) Brandenburg, och hafva gifvit vårt statsministerium uppdrag att skyndsamt träffa de anstalter, som fordras för att sessionerna från och med den 27 dennes må kunna hållas i Brandenburg. Ända diuills ajourneras församlingen. Vi uppfordra den följaktligen att, efter uppläsandet häraf, genast afbryta sina rådplägningar, och den 27 dennes i Brandenburg åter sammanträda till fortsättande deraf. Gifvet SansSouci den 8 Nov. 4848. Fredrik Wilhelm. Kontrasigneradt v Brandenburg. Omedelbart efter uppläsandet häraf reser sig ministerpresidenten v. Brandenburg och talar några ord: .. . Häftigt rop från venstern: Ni har icke ordet! Presidenten har icke lemnat er ordet! (8tor rörelse.) Presidenten klingar bäftigt med klockan: ändtligen lugnar sig församlingen åter så mycket, att presidenten kan höras. Presid. Jag har ännu icke gifvit hr min. pres. ordet, och ber honom icke förr taga det än jag lemnat honom det. (Bravo! Ministerpresidenten sätter sig ånyo.) Jeg anser mig icke befogad att sluta sessionen, utan att deröfver hafva inhemtat församlingens vilja... (röster: motioner ligga på bordet! — Klockan ljuder. Stor oro. Konseljpresidenten får ordet). Min. presid., generallöjtn. grefve v. Brandenburg (läsande ur papper): Till följd af den nyss upplästa kongl. skrifvelsen uppfordrar jag församlingen, att genast afbryta sina öfverläggningar, och alt ajournera sig ända till den beramade dagen. Jag måste derföre förklara hvarje fortsättning af rådplägningen olaglig, och i kronans namn protestera deremot. Presid. v. Unruh. Jag förklarar herr konseljpresidenten — — — (Grefve Brandenburg och samtliga de öfrige ministrarna uppstiga och bereda sig att lemna salen, åtföljde af ett stort antal medlemmar af högra sidan. Högt tumult. Presidenoten söker förgäfves skaffa sig gehör. Alla ropa om hvarann). Det följer nu en scen af häftigaste spänning, hvarunder ministrarne och en del af högern lemna salen. Ändtligen återställes ordningen. Presid. v. Unruh. Jag äger ej rättighet, att afl egen makt sluta sessionen, och mäste derföre först ? rådfråga församlingen sjelf derom. Det är intet d tvifvel underkastadt, att en församling, som är kal-n lad till ombud för 46 millioner menniskor för att! bevaka landets heligaste intressen, besitter absolut rätt att afgöra om sina sessioners upphörande. (Stormande bifall). n Dep. Reichensperger anmärkte att ännu ingen d legal urkund gifves rörande grefve Brandenburgs!k utnämnande till ministerpresident. Pres. Unruh svarar derpå, att gref Brandenburg sjelf kontrasignerat ordern om sin utnämning. Dep. Jacobi begär omröstning rörande sessionens upphörande. Detta sker. Omröstningens utslag är: 30 för sessionens upphörande, 252 emot; 8 afhöllo sig från omröstningen, 7 voro sjuka; 78 voro borta. Sessionens upphörande är således förkastadt. Enstämmigt besiöts (till följe af Waidecks, Jacobis, Koschs, Gierte, Plönniers, Ulichs, Plaths m. fl:s motion): 1) att församlingen icke förändrar sin plats, utån skall fortfara i Berlin; 2) att kronan icke har rätt att ajournera, förlägga eller upplösa försämtingen mot dess vilja; 3) att de ansvarige embetsmän, som rådt kronan till det fattade steget, förklaras hafva svårt förbrutit sig mot kronan, landet och nationaiförsamlingen. Den 9 Nov. Redaö Y, timma före f. m. sessionens början hade man ev hållit underrättelse, att grefve Brandenburg och öfriga ministrarne voro att vänta. De inträdde också sedan sessionen var börjad. Under ytan af verldsmannens höflighet sökte Brandenburg dölja sin oro och förvirring. Utan att begära ordet började han tala, men tillrättavisades, såsom vi redan anfört, af von Unruhb, som under stormande jubel erinrade honom derom, att mani! här icke talade, utan att hafva begärt ordet. Il Några af högerns ledamöter följde ministrarnel! ut, sedan det kongl. brefvet blifvit uppläst. ! Med 232 röster mot 30 förkastades emedlertid It den kongl. anmanivgen till nationalförsamlinli gen att förflytta sig från Berlin. Presidentenls underrättade i aftonsessionen, som började kl.! VY, 7, derom, att han uti skrifvelse låtit inri-! f t f I I I L imelam in mA BM AA mm HM ——A a AM FR RR AA a —--— PV m-— -— MV MM pu FN UY Cr -— PA MM — AO FF mn Öm Pr ET -— ju AA rr A SA MG I Pr GÖ kes ministern veta, att han förbjudit nationalförsamlingens betjeniog att lyda, derest de befalldes att öfverlemna sessionslokalen. Herrar Reiger, Schulz och Harassowits förklarade att de slutade sig till majoriteten. Wrangelska armekåren inmarscherar i Berlin. Borgargardet nekar att skrida till förskingrande afli nationalförsamlingen. Denna hål-l: ler sin session. Konungen vägrar alt gifva nationalförsamlingens! president företräde. Rykte om uppror i Oderbruch. En korrespondent (4) till Hamburger Listel! der Börsenhalle yttrar härom följande: j Berlin den 40 Nov. Under den oerhördal!l spänning och rörelse, hvilken i detta ögonblick, d. v. s. middagstiden och omkring klockan 2, herrskar i hufvudstaden, då Wrangelska armekåren, artilleriet inberäknadt, inrycker i star den, kan jag endast härmed skicka er de nu utkomna extrabladen, hvaraf ni fullständigt kan inhemta händelsernas gång tills nu, Ett plakat af polispresidenten von Bardeleben, som just nu slås upp på knutarne, säger, att då borgargardet nekat skingra nationalförsamlingen (die Nationalversammlung auseinander zu treiben), bade militärens inryckande blifvit nödvändigt; för öfrigt inmarscherar denna blott för att påskynda utvecklingen af de utlofvade