TRES EKRAR ANT Hr Dufaure, inrikesminister: Mina herrar, Jag ernar icke ånyo afhandla frågan om rätugheten till. arbete. Då j röstaden första gången öfver konstitutionen; diskuterades den på ett värdigt och allvarligt sätt, hvarvid, tack vare himlen, de våldsamma utbrott, som j hafven afhört i dag uteblefvo. (Lifliet bifall.) Dessutom har allt redan blifvit vederlagdt ges nom de sunda ord. en af våra kolleger här låtit oss höra. Men, för öfrigt, kan man sanningsenligt säga, att det icke är en allvarlig diskussion, man bär har velat bringa å. bane; det man velat tillvägabringa här; har -varit våldsamma anfall mot hela samhället, En röst: Man har velat uppmana till revolution. (Buller. Sorl bland venstern.J Röster från högra sidan: Till ordningen, j, som afbryten! till ordningen! Röster från venstra sidan: Till ordningen; j sjelfve! Hr Dufaure; Jag kan mycket väl förstå, att öfverdrifna uttryck kunna undslippa deny, som oförberedt stiger upp och håller ett tal, men hvad jag mindre kan fatta, det är, att så bittra ord framkomma förberedda, skrilna kanske för två månader sedan, ord, som kunna åstadkomma olycka, ord, sådane vi al en taläre bört dem här i dag. (Bifall från högra sidan.) Hvad uträttar, i sjelfva verket, detta tal? Det framställer tvenne klasser: en som lider mycket, en annan som lider mindre; och man har sagt till den ena, att om det lider, så är det den andras fell Man säger. detta, under det att nationalförsämlingen, under sex månaders tid, icke sysselsätter sig med aonat än att söka utveckla privciperna för bröderligheten. -(Skrättsalvor bland yttersta vensterh.) Man splittrar, man söndrar, man sö ker att uppegga medlemmarne at den sociala kroppen, den ene emot den andre; är detta broderlighet? är detta fosterlandskärlek? (Mycbet bra! mycket bra!) Vi veta ganska väl, att det finnes otaliga lidanden, icke blott materiella, utan ock moraliska. Nåväll Måste man då ej framför allt förbättra, upplyfta sinnena, och är det icke detta, somskall minska de materiella olyckorna? J deremot, talen oupphörligt om materiella lidanden, oupphörligt om hunger: j talen till oss: om en protest, vid hvilken! Juni-insurgen—terna begära att samhället skall fästa afseendel Genom sådane ord begår man två stora fel. Man förvillar dem; till hvilka man egenligen talar, man vänjer dem från arbetet, och å en snnpan sida, under det man förvillar de ena, ingifver man de andra förskräckelse. (Ja, ja, det är sanpt.) Det är sålunda, som, om dessa bemödanden fortfara, j aldrig i dettay samhälle skolen få någon trygghet; något lugn eller förtroende, De, hvilka j vu benämnen rika, skola då blifva det mindre, det är sannt, men de, som j kals len fattige, skola då blifva det i ännu högre grad, ty de skola icke mer finna arbete. Ar betet och krediten skola försvinna. För min del, mina herrar, är jsg öfvertyc gad, att då det, man kallar folket, och det, som är detta med oss inbegripet och icke utan oss; får höra sådana läror predikas, då sådane ord som dessa, hvilka här uttalats inför eder, komma lill: detsammas kunskap, skall det blifva omöjligt att någonsin bland det återföra lugnet; säkerheten och den verkliga broderligheten: — Det skall blifva omöjligt att någonsin grunda republiken bland oss, . (Lifligt bifall.) Hr Pyats amendement föll härefter med 638 röster emot 86. —AA RR RR SP K—— RV -R