eckK TULLgeL Lelt ETUVELEN Förgäfves erinvade flera ledamöter derom, at Iden nucåter uppkastade frågan om rätten til arbete redan:var afgjord. Hr Pyat uppläst dock, fastän under beständiga afbrott, ett ta Tull försvar för samma, af honom påyrkade rät tighet till arbete. Detta tal, ehuru långt, ut gör: dock endast en väfnad af stora ord oc fraser, och när åbörarge uppmana talaren at uppgifva något förslag att verkställa hvad haj begär, så äger han ej något att svara. Se hä i korthet hans: tankegång. J hafven, säger han, hört tvenne pretenden. ter till presidentskapet i republiken; jag bedei Jom eder uppmärksamhet: åt en tredje preten dent: rättigbeten till arbete. Den gamla verl den; som: hvilade på orättvisa och våld, förak tad och hatade arbetet, ansåg det endast till höra de: ringare, de besegrade. -Montalember kallade det ett -stråff; -Guizot en tygel NV kalla det en rättighet, Det är en gåfva a Gud, icke för att straffa oss, men för att full komna: oss. Menniskan är barnet af sina egn: verk, och genom arbetet. höjer hon sig öfve djuren. ) Friheten till arbete, säger man, det är rättighe ten att arbeta, när man har arbete; men när ej. nå got arbete finnes, då finnes ej eller. någon frihej till arbete. Men hvad är en frihet, som beror al en annan? Friheten är en rättighet, men rättigheten tillkommer alla. Friheten till arbete är således detsamma; som rättigheten till arbete. Rättig heten till arbete är rättigtieten ått lefva i-det man arbetar. Men srättigheten att lefva äger man i detsamma man lefver. Det är den första af alls fättigheter. Vi äro icke fiender till eganderätten, utan vilja utsträcka den från! blott en klass till alla. Revolutionen har-redamn gjort det genom nationalgodsens försäljning, afskaffande af förstfödslorätten, arfvets lika fördelning emellan barnen; Nu vilja vi at man går än längre och afskaffar proletariatet. Såsom friheten är den intellektuela suveräneteten, så utgör egendomen den materiela, och verklig suve. ränetet består afbegge desse; men arbetet utgör det enda medel för den fattige att blifva egare, och det är på denna grund jag påyrkar rättigheten dertill. Man säger väl, att några klasser icke vidare fionas, men det finnes rika och fattiga, husKönder och arbetare, de som hafva och de som icke hafva något (Stojande: utrop). ;: tat e Det enda medlet; hvarigenom det i: Frankrike skulle blifva: blott ett folk, af lika ockbröder, vore alt sätta i verket republikens Heliga valspråk: Frihet, Jemniikbet, Broderlighet. r ; Vi äro) — fortsatte talaren, då han öfvergick att redogöra för hvad han förstod med arbetets organisation och hvårunder ban kallade sitt parti: republikänare från gårdagen, ja från dagen före gårdagen — fiender till våldet, meb rättens anhängare; !och vilja icke något annat af staten än att denna med nödiga verktyg förser alla, för att hindra ocker och monopol. Hittills håde man bedrifvit saken så illa; att mån slutligen måst påtänka staters uppträdande såsom entreprenör. Detta tillstyrkte likväl icke talaten, utar förordade det kollektiva arbetet, associationen; Men hätu organisera detta? jö genom krediten; Rättigbeten till arbete vore ej något amnat än rättigheten till kredit. 5 Eh röst från yttersta högra sidan: Men, ni vet det väl, krediten sär död: (Munterhet): Pya: Istället att kasta millioner uti nationalverkstäderna borde ran lemnat desså millioner åt industriidkarte, med vilkor sttmed sig assöciera deras arbetare; Man hade bort inrätta ett system af bänker för industrien och åkerbruket, och såmedelst skapa källor för arbetet. Vidare yrkade talaren, att man bort reglera kapitalets rätt genom att föreskrifva detsamma gränsor och hindra ockret. På detta sätt skulle man ökat produktionen och konsumtionen, hvilka voro otillräckliga, emedan arbetet Far otillräckligt. Detta härrörde åter deraf, att arbetet vorerilla fördeladt; illa betaldt. Detta syntes deraf, att armar fattades åkerbruket, under det för många kastat sig på yrkena. Allt detta onda, trodde talaren, vore, bjelpt genom associationer, som gåfve arbetaren sanima intresse uti arbetet, som entreprenörn. Finge man denna, skulle man icke mera behböfva se hvad man så många gånger sett eller att styrelsen. kapitulerade med de starke, under det den visade sig oböjlig mot de svaga. Så bade styrelsen delat ut bröd i Paris, under det guillotinen användes på annat Käll. Detta uttryck framkallade en storm af ovilja mot talaren. F Presidenten uppmanade honom att förklara: sitt yttrande. Han kan det icke, det är omöjligt! ropade man. Pyat: Republiken vill icke, kan icke styra så. Den kan icke nöja sig med allmosan, som undertrycker arbetet; med bödeln, som undertrycker menniskan. (Ny storm, efter hvars öfvergång talaren ter fortsätter sina fråserom harmoni, fred och as;ociation.) .. Talrika röster ropa till honom: Nog! nog! Pyat påminner härefter om ett af provisoriska tyrelsen utgifvet dekretj enligt Hvilket räitigheten ill. arbete blifvit alla tillförsåkrad. Folket, säger an, har förvärfvat denna rättighet, som vore en af lem; hvilka följde af. menniskans natur och kunde ;enom ingen lag henne frånkännas, hvad man än behagade inskrifva Uti konstitutionen. Hvad som störtade konstitutioner och styrelser, vore att icke vilja erkänna det rätta; men-då principer en gång var gifven, så slutar folket, som är en.stor logicus, alltid med att derifrån draga slutföljder, En röst: Drag ni dem själf. Andra röster: Det der innebär en direkt upp-! pg tillsupprori 9 sp ER Ja, ee fattas uti vår konstitution; antingen mäste man göra en; eftergift eller ock äfventyrar man en revolutiop.. a Efter åtskilliga afbrött, som följde på detta yttrande, yttrader talaren, att kristendomen väl kän: de skyldigheter, men.ickerät,igheter. Rättigheten vore Frankrikes religion. Menniskan hade rättigheter emot staten i första rummet och i det andra skyldigheter: Så har det späda barnet rält att fordra uppehälle af sina föräldrar, och den fattige att fordra det af staten; och denna statens skuld hafven :j sjelfva erkänt. Erkännen j eder fordringsegares rättighet, så skall ban visa eder tålamod; men neken j skulden, så skall han ock neka eder att ata Tv Ag 1 i HH S ue hb Tal. gjorde en slags tillämpning af hvad han nu yttrat, då hän Sadesig sett Då ärad dessa: rd skrifog ;. Lefve , brödet! Han. ansäg. också, att. Februarl-revorutioneHs härskri och tanke varit :, Lefoa medelst arvefe! Det är .i namnet af denna!