Xa medel al pasior emoOtllegas IOr ätt Sali VELSprantt utdelas. KÄMNERSRÄTTENS UNDERSÖKNING OM UPPTRADENA DEN 48 OCH 49 MARS. (Forts. fr. gårdagsbl.) Den 2 November. : Sedan sednaste rättegångsdagens protokoll blifvit justeradt, dervid aktor endast erinrade, att tilltalade Kabnberg, jemte det han biifvit straffad för förfalskniogsbrott, äfven undergått besiraffoing för stöld, anförde diversehandlanden Leja, på gifven anledning, rörande det hos honom Jördagsaftonen den 48 sistidne Mars föröfvade våid, att sedan ban redan kl. 4 på e. m. af åtskillige bekanta blifvit varnad att icke länge hälla sin bod öppen, enär något obehag kunde träffa honom, hade Leja, som icke egt skäl att frukta något, och derför just icke beller brytt sig mycket om denna varning, omkring kl. 9 på qvällen fått besök af en Norrman vid namn Lund, hvilken för Leja berättat att han direkte komme från Storkyrkobrinken, och att hen bland den der församlade hopen hört ropas: Nu ska vi gä till Lejal : Omkring en half timma derefter, eller kl. !,10 hade Leja utanför huset bemärkt en större folkmassa, som under skrik och hurrarop börjat kasta stenar emot husets fönster. Polis hade i anledning deraf blifvit efterskickad, men detta hade endast baft den verkan, att stenkastningen för en kort stund upphört, hvarefter den snart åter börjats och sedermera fortsatts till omkring kl. 4 på morgonen. Våldsverkarne hade då sjelfmant aflägsnat sig, med undantag af en, som, då en af rutorna ännu befunnits hel, under utrop: Ea ruta är qvar; den ska ut! med en stea inslagit äfven denna. Leja kunde för ifrågavarande våld icke angifva någon viss person, hvadan han icke heller gjorde något ansvarseller ersättningspåstående i saken; hemställande endast till Rätten, i det han anmärkte — hvad äfven Rättens ordförande och ledamöter iakttagit, och som serskildt skulle till protokollet antecknss — nemligen att tilltalade Flubr, då L:ja berättade om den sista rutans sönderslående, tillät sig att skratta, huruvida icke detta Fluhrs fräcka beteende kunde föras honom till last såsom en omständighet emot honom, att hafva deltagit i den ofvannämnda stenkastningen. . Såväl Flur som de öfrigo tilltalade bestredo, att de på minsta sätt deltagit i våldet emot handlanden Leja. Aktor anhöll nu till en början om förhör -med skomakarelärlingen Andersson, rörande den emot honom gjorda angifvelse, att söndagsaftonen hafva å Vesterlånggatan kastat stenar efter polisuppsynipgsmannen Salomon Sundström, i avledving hvaraf Andersson förklarade, att då han besagde afton omkring kl. 7—8, på vägen från norr till söder, pesserat Stora Nygatan, hade han, förskräckt för det oväsende och det oljud, som der förts, tagit af inåt Gråmunkegränden, och der ingått å en krog för att taga sig någon förtäring. Utkommen derifrån hade ban, utan ringaste anledning, blivit gri . pen och afförd till högvakten, der han sedermera. kållits häktad till påföljande thorsdag. Andersson bestred att han på något sätt deltagit i oväsendet. Härefter hördes slagtaredrängen Ersson. angifven att mårdagsaftonen hafva fört oljud å Norrbro; och förklarade Ersson, att då han, som varit skickad till söder i något ärende, på återvägen gått öfver Norrb:o i sällskap med målarelätlingen Kjelqvist, hade de blifvit tilltalade af tvenne okända herrar, som förständigat dem att gå hem, då i detsamma några sjömän tillkommit och ett samtal mellan dessa och de nämnde berrarne uppstått, i anledning hvaraf Ersson och hans sättskap en kort stund stadnat. Under tiden hade vakt infunnit sig, dervid man klappat i bänderna, och ellesammans begifvit sig på flykten och undkommit, med undanlag af Ersson, hvilken qvarstätt, hvarföre han, ehuru han icke företagit sig något brottsligt, bli!vit arresterad. Mot sredsgesällen Engström, som nu äfven hörles, var angifvet, att han söndagsaftonen uti Kåkrinken hurrat och fört oljud. Engström bestred denna angifvelse. Han hade, då han på hemvägen från norr till söder ämnat passera Stadssmedjegatan framåt, derstädes blifvit af den uiposterade vakten hindrad att gå vidare, hvorföre han återvändt och togit vägen öfver Slottsbacken framåt Kåkbrinken, der han, uten riogasie anledning, blifvit gripen.! Val hade han hört hurraropen från folkmassoras; men icke sjelf hurrat eller fört något oljud. Härefter hördes följande vittnen, hvi!ka berättade: Grossbandlaren Godenius, hvars ande akttor huivudsakligast äskade i avledning al ue upplysningar grosshandlaren inför öfverstithällareembetet atvit rörande karakteren och ändamålet med oro igheterna. Grosshandiorens berättelso innehöll bufvudsakligast, att aå han vid pass kl. 40 lördsgsaf.onen å Skeppsbron af hr grossbandlaren Didric Engsiröm erhållit kunskap derom, att ocordningar örefallit i Storkyrkobrinken och att skott lossats på folket, hade vittnet genast begifvit sig dit. G:nom samtal med ätski:liga personer af det derstädes församlade folket, bade vittnet funnit, att missnöjet hufvudsakligast kommit af den hos massan rådande öfvertygelsen, att införseltullen blifvit nedsatt, hvarigenom en mängd varor skulle komma att införas, arbetarnes förtjenster minskas och de slut,