pet, för att emottaga den kring soldaten Rask samlade sanden, och med en djerfhet, som kunde kallas vild oförvägenhet, söndersågades siegen, mellsp hvars pinnar den olyckliges ben voro insnärjde, likasom stocken, hvilken fasthöll honom, utan at: af den naturligtvis häraf uppkommande skakning i jorden något ras skedde, hvilket då hade begravit ej Rask ensam; nej. en mängd personer af der i rigaste arbetsmanskspet hade tillsammans med houom blifvit rof för den grymmaste död. Men Han, bvars allmakt uppehåller verldarne i rymden och stoftatomerna i jordens mörka afgrunder. sög i barmhertighet ned till dessa, för en olycklig likes räddning så ifrigt, så förtröstansfallt arbstarde stoftets barn. Hans mäktiga fioger uppehöll de svigtande jordlagren, som ej menniskokraft och menniskokonst förmådde stödja, och krönte derss vackra arbete med framgång. Klockan 8 fred:gsafton framdrogs den under 53 timmar i djupet fängslade soldaten Resk, och uppfördes under folkmsssans jubel Glädisn Igsie ur alios ögon, och mer än en tacksamhetstår banads sig väg nedför de af stoft och sand oigenkänliga arbetarnes grofve ensigten. Modern och makan utbröto ej i glädjeskri, men med fromt boptnäppta händer vände de sina tårade blickar mot höjden. De visste väl bvilken priset tillkom, och först sedan de sändt en Lacklamhetssuck till all god gåfvas gifvare, omfemnade de den räddade och tackade med varmt hjerte räddarne. Visserligen var deana räddning underbar och mer än menniskoverk; ty fyra timmar sednöre e!ler vid midnattstiden nedrasade med doft buller jordmassorna, och brunnen samt en stor del afdet gräfda schakiet fylides deraf. Soldaten Rssk fördes i en beqväm vagn in till staden och erhöll genast den sorgfälligaste läkarevård. Han var alldeles oskadad, undantrgande ev iten brandflick på venstra knäet, der han så mån ga och långa timmar varit klämd af stegen. AN känsla var likväl försvunnen i benen, och förmågen att stödja på dem borta. Denna olägenhet ar numera redan nästan försvunnen, och han blir efter all sannolikhet snart fullkomligt återställd. Hans sinna är mildt, och han känner den cjupaste tacksamhet mot Gud och menniskorför sin underliga räddning. Påföljande söndeg var stadens vackra kyrka uppfylld af rmenniskor. Der firades en tacks-g3s:fest, och mot det höga tempelhvalfvet, mot den molnfria djupblå bimnelen stego orgelas torer? och merniskossarans såvg: pBörhör mig Gud! bönhör den svage anden, Som svigtande i striden till dig beder. Min Frälsare, om Du ej räcker handen, Lix Petrus j:g i djupet sjunker neder,) hvarefter församlingens pöastor predikade öfver evangelium om den Borttagne, och efter ipgåpgsspriket utur Davids Psalmer: Se till mig Gud i mit elände och min uselhet, samt förlåt mig alla mina syndern, ledde sitt ypperliga tal på den skskande tillärsgelse, hvartill aila varit vittnen. Varma böner af lof och peis gingo från rö:da hjertan till Gud i höjden för det urder som skett, och hvarje öga fuktades, hvarje bröst vidgades af salig fröjd. I orten cirkulerar en subskriptionslista för sam jande af ett litet penningbidrag till uppmuntran och belöning för dem som verksammast och 0fö:skräcktast bidragit till soldaten Rasks frä!sning, äfvensom en liten ersättnivg till honom sjeif för hans kläder, som under räddningen förstördes, och hvil ka medel af pastor emottegas för att samvetsgrannt utdelas. — n