Aftonbladet – 15 november 1848, sida 1

RR något som man hade kunnat tyda på ett giftermål; men åt mig har han aldrig sagt något sådant. Sennoran, sade Velasquez, seende forskande på flickan; Jaan de Armillo kan aldrig gifta sig med er. Oölvervinneliga svårigheter stå emot honom; har ni således aldrig räknat på giftermål?, . Aldrig, aldrig! sade Rosa, i det hennes sköna ansigte glödde. ,Ack, sennor, då denna tanka någon gång föll mig in, var det som om en röst sagt till mig: slå honom ur tankarna, så lycklig kan du aldrig bli.n pRösten i ert iore har, ty värr, talat allt för sannt, sade Velasquez efter en paus, vid hvilken en djup rörelse blef synbar på hans manligt sköna anlete. Juan kan aldrig, tillböra er; ni måste besluta att aldrig återse honom ; det är vår herre och konungs vilja., ;Huru? utropade Rosa förskräckt. Konungen vet. .. Han vet hela förhållandet, och är vredgad deröfver,, sade den förre. Konungen, som ej känner er, trodde sig i er finna en listig person, som, törhända, genom allehanda knep ville inleda ynglingen till ett äktenskap under silt stånd. . Utan en tredjes mellankomst — hans namn gör föga till saken — hade er kärlek kunnat medföra ledsamma följder. Rosa hade vid dessa ord först blifvit dödsblek, men nu upplågade hennes sköna ansigte, likt bladen hos hennes namnsyster. Jag listig! — Jag prata för Juan om ett giftermål!, ropade hon med darrande röst och fhopknäppte de sköna händerna. Ja, sennorp, tillade bon under tårar, Bmin far hade rätt, likväl i en annan mening. Min qvinliga ära är sårad, och denna måste, om det skall ko