Aftonbladet – 14 november 1848, sida 2

detta för prinsen, och sätta mitt hedersord, som spansk hidalgo, i pant för sanningen deraf, Jag hoppas att han skall låta mig vederfaras. rättvisan . Ja visst! — visst! sade Velasquez ännueftertänkande. Jag vågar således hoppas, att ni skaffar mig: audiens ? frågade den förre, räckande honom handen. Jag skaffar er den, och det i morgon, genast efter prinsens ankomst. Men — ett vilkor är likväl dervid,, sade Valesquez, fattande Riberas hand. GS ; Jaså, jag förstår! Ni håller mig för att vara ett gammalt brusbufvud, och tror att jag kunde fela i respekten ..., Icke det, min värde vän,, afbröt honom den förre. Vilkoret är ett annat, och något eget. Nå så, friskt ut med detl ropade den gamle. AÄtt ni låter mig tala fem minuter hemligen med er dotter, och hvarken frågar, mig eller signoran om innehållet af vårt samtalp, sade Velasquez med en stadig och lugn blick på den förre. Jag hoppas ni icke misstror mig, och ken, om ni så vill, stanna i rummet), tillade han, leende. Fy, hvad tänker ni om mig, sennor? frågade Ribera. Meny, tillade ban, runkande på hufvudet, det är i alla fall ett kuriöst infall. Det är ett nyttigt, var försäkrad deromp, sade Velasquez i öfvertygande ton till vännen. Det är nyttigt för ersochser dotters Jugn.n Nå väl, så tala Så länge med benne som ni villp, svarade Ribere. E om ni emedlertid, mäster. Juan Pareja, kom i min atelier. Jag vill der visa er något, som den der satans ojken, den der Luca Giordano håller på att arbeta på.n (Slutet följer.)