Aftonbladet – 14 november 1848, sida 1

förundrad min. Som det tycktes, hade emottsgningen likväl förnärmat honom. Ni frågade efter mitt namn och stånd,, sade ban höfligt, likväl med. värdighet. Jag beter Silva och är hofmarskalk hos konungen af Spanieun.n Ribera betraktede den fremmande misstänksamt ; emedlertid imponerade den lugna hållningen och det vördnadsfulla sättet hos fremlingen på honom, och han tycktes känna, att han hade något att godtgöra. Det är en ära för mig, sennor, sade han bugarde, att ni unnar mig ert besök, och jag ber er om förlåtelse, om mina anmärkningar törhända sårat er. — Ni hade låtit anmäla er som målare, och dåv... Om Jag är mera hofmarskalk än målare, skall ni framdeles få bedöma, don Joser, föll fremlingen honom leende i talet. Jag har gifvit befallning att en portfölj med ritningar och skizzer skall bäras hit, hvaraf jag önskade förelägga er några rillåt mig emedlertid först få förnöja mina ögon vid åskådandet af dessa taflor, som bänga på väggen, och som troligtvis äro målade af er eller edra lärjungars hand.) Fremlingee betraktade nu den ena målningen efter den audia, och gjorde vid hvarje så fina anmärkningar, som så smickrade Riberas stolthet, att den gamles lynne småningom klarnade. Fastän han gaf Riberas målningar de största loford och längsta tiden dröjde vid dessa, så undersökte ban likväl Luca Giordanos målnin-! gar på det nogaste, och sade slutligen till den gamle: Sennor, denne yngling är en mästare, och ni är mer än lycklig alt hafva en sådan lärjnnge. Jag käcner blott en enda ung målars ibland de nu lefvande, som kan sättas i! br: d 1 med hönom, kanske till och med öfverrätta bonom. Det är en ung man ifrån Sevilla och heter Murillo. Han skulle väl kani så skickligt som er Luca återkalla åtskil ve mästares maner, men han kan något, soa ej hvar och en gör efter: han sjelf må-: