Aftonbladet – 14 november 1848, sida 1

—— MM I IOK ern, tillade han skälmaktigt; ty, som det syns. har ni samma symbolum som fordom den he. lige Thomas? först se och sedan tro., Portföljen öppnades nu. Den fremmande tog ut tre målningar af temlig storlek. Den första föreställde en frukthandlerska, som räknade penningar, den andra en täck grupp med barn: Jesus och Johannes, som omfamnade hvarann; det tredje den helige Bernhard, som blir varse Jesusbarnet i en syn. Sepn, sade fremlingen, det der målade Murillo i det kalla, det der andra i det varma och det der tredje i det luftiga maneret., Knappast hade Ribera kastat sitt öga på målaingarne, förr än han uppgaf ett högt utrop af förundran. Lävge blickade han än på det ena och än på det andra. Er Murillo är en märkvärdig karl) sade ban slutligen helt inspirererad. Se bara på det der radbandet: huru beställsamt hon låter dessa pater och ave glida mellan de torra fingrarnel Hon har just nyss lemnat ut de sista orangerna åt någon, och hennes strupe tycks vara torr efter det hela timmar utropade: Narabjas! så gapar hon med munnen. Och se här, — nej, Rosa, se — kan man väl tänka sig två präktigare, skönare och af den ömmate vänskap mera intagna barn? Hvilken mildnet i det lilla Jesusbarnets ansigte, som håller n mussla full med vatten för sin unge väns äppar! Präktigt! Suaperbtl — Men hvad åter len der S:t Bernbard med Jesusbarnet beträf. ar, sennor, den öfverbräffar dem alla! Det satlar jag målal Se bara på det barnat; det eker ej mer: det. tänker, Hvilken h: het i Jenna ställning, och hvilka ädla drag! Och i igat, herre, i denna stolta, djupa blick ligger let som jag kallar den stora tanken.n l Ni har rätt, sade fremlingen, Muarillo kall en dag räknas till de störste målare.n Men nu fort något af eri utropade Riera med otålighet. Jag måste se något af den! nannen, som har en sådan lärjunge.n l