Aftonbladet – 13 november 1848, sida 3

satte han med stark röst, att er svärfars blod låder vid ert svärd, att er maka för sorg sjönk i grafven. Vill. vi tvinga mig att göra som ai? Vill ni också störta dotiren i grafven ? Som förlamad lät Ribera handen nedsjunka. Han stod en stund som tillintetgjord; sedan pekade han stillatigande med handen åt dörren. Gråtande föll Rosa i sin fars armerDet var på sjunde dagen efter ofvannämnda tilldregelse, då Ribera och hans dotter sutto tillsammans i trädgårdspaviljongen. Rosa saltl sorgsen. på en hvilobänk, -med bufvudet hvilande i handen. Fadren kastade käpp och värja i en vrå och batten på en stol. Jag åter upprepar dei för dig: ban är en lögnare, en vindbeutel, din Juan de Armillo! utropade den gamle med sin vanliga häftighet. ,Jag har noga hört mig före; det ges ingen af de förnäma hofherrarne som sysselsätter sig med att måla, eller ens intresserar sig derför. Karlen är en äfventyrare och har blott föregifvit sig ha en plats vid hofvet., Rosa skakade sorgligt leende på hufvudet. En äfventyrare? sade hon mildt. Se blott Iuan i det öppna redliga avsigtet, det trofasta ögat. Jag har i Valencia sett många hängas som bade öppna ansigien och sköna ögon, och likväl voro de spetsbofvar, mördare och röfvarel, ropade Rib.ra förargad. Men i morgon kommer prinsen tillbakan, tillade han alltid med mera hetta. )Jag tänker då ta ett steg, somi (venne hänseenden skall gifva mig ljus. Man alar så allmänt om den. unge berros insigter och kärlek för rättvisan. Nåväl, han. skall få bevisa den på mig. Jag skall bjuda till att få audiens ho3 honom. Vid denna skall jag göra tydligt för honom att Zampieri har falskt anklagat mig, och att jag orättvist blifvit förvist ifrån hofvet; sedan berättar jag för prinsen historien med Juan de Armillo. EEE