Aftonbladet – 13 november 1848, sida 3

dela dessa för er dotter, har jag aldrig dolt dem för henne, och inom några dagar hoppäås jag vara i stånd att säga er något afgörande derom.n Något afgörande? ropade Ribera, yredgad. Demonio! Är ni då sjelfva Stormogul, då ni tror att det blott kommer an på ert afgörande, om ni vill bli min måg eller ej? Nitror väl, att ni gör Rosa Maria Ribera en ära om bon får bli er bustru; men vet, herre, jag är en valenciansk adelsman, och konungen af Spanien är icke adligare, om än han är rikare. — Demonio! Något afgörandel Jo se på, om här någon har att afgöra, så är det jag. Ni är hofmaa! Nå väl; men jag, sennor, bryr mig knäfveln om det, att ni kanske är kammarherre hos prinsen eller med klipgande mynt köpt er en titel af Castilien, och till och med bär en grandhatt på hufvudet. Må ni än vara allt detta, så vet jag: väl ännu en annan egenskap, som häftar vid er: ni är en vindbeutel. Förstå mig? Ni har uppfunnit hela den der historien, som ni uppdukar der, och vill förbluffa mig, som ni förbluffade den ärlige Salvator Rosa. Men deraf blir intet. Ni ger mig på stunden satisfaktion. Månen går just nu upp och: derute är en vacker fri plan för några värjstölar.n Jag slåss ej med er,, sade den unge mannen med bestämd ton. ,Jag slåss ej med RoSas far, icke med gråbårsmannen, den förljenstfulle konstnärn, om jag än ej gjorde afseende på något annat.n Så är ni en feg stackare, ropade Ribera vredgad, och grep till värjan. Mia far, sansa er! Ert svärd får ej vidröra Juan, om det ej först genomborrat mitt bröstn, utropade Rosa och kastade sig i fadrens famn. Tillbaka obetänksamma, förvilladel, utropade den gamle, alltid: mera vred, och stötte dottren tillbaka. : ,Drag; semor, drag: Jag slåss icke med.erp, sade lugnt den unge mannen. Betänk i öfrigt, sennorp, fort