Aftonbladet – 13 november 1848, sida 3

Och i hvad afsigt? ropade förskräckt der upga flickan. Om nu Juan vore, hvad som är rent omöjligt, en äfventyrare, som ni säger, vill ni anmoda prinsen om att hjelpa er all utspionera honom? Vill ni anklaga en man, hvsrs namn ni ej en gång känner ? Jag vill klaga, att jeg af vicekonungen är orättvist behandlad, att jag blifvit skymfad och alt derföre hvarje dålig karl vågar att likaledes skymfa mig!) ropade Ribera vildt.. Prinsen skall visserligen icke speja ut den der luftiga signorn, men jag skall det, derpå sätter jag lif och gods i pant, och om detta sker, så tänker jag att prinsen skall nog sjelf tukta den äfventyraren, som vågade ge sig ut för en förnäm berre af hans svit, åtminstone för den affronts skull sc ban tillfogat honom sjelf, sätta honom litet på Fort San Elmo, eller till och med uti ett af presidierna vid Ceuta eller Mellilla.n Tro mig min far,, sade Rosa sorgset, men med fast öfvertygelse, kommer Juan nånsin i ett fängelse, så är det ej för bedrägeri skull. Besinna blott alt om han vore en äfventyrare, hade han ej kunnat förfara så med signor Salvator.n pLikaså genom bedrägliga, förut träffade inriger! ropade Ribera. Salvator visste at van ännu ej erhållit amnesti, ban fruktade nklagaren, lät kanske sjelf skräma sig — hvad vet jag? — Nog af, prinsen skall få veta, buru man spelar med mig, mig, den ej obekanta konstnärn Jose Ribera, kallad PEspagnvole, som väl ännu kan uppge något ait gissa åt den der umpna Zampieri, den lille Dominichino, som de göra så mycket väsen af. — Men du, licka, måste följa mig till prinsen.n Jag, min far? ropade Rosa, halft förunrad, halft förskräckt. Ja, just dul, ropade den gamle häftigt. Din qvinliga ära har blifvit kränkt genom den der lögnareo. Har ban ej talt om giftermål med dig, kan du neka det? Har jag ej