Aftonbladet – 11 november 1848, sida 2

—A! !2—?200 —— Då vill jag taga afsked af dig och säga bonom att jag reser bort på längre tidp, sade Juan. yOch i morgon kommer du? Vid denna tid ? frågade Rosa. )Helt visst! Huru kunde jag emotstå en önskan i hvilken mitt eget bjerta så lifligt instämmer ? återtog ynglingen, omfamnande flickan raskt och gick på en omväg Ribera till möte. nDet är ej savning, det är rent af omöjligtn, utropade Ribera häftigt, då ban påföljande afton efter ett längre samtal med Salvator Rosa i ett rum i öfre våningen noga efterselt, om han också bebörigen igenlåst dörrn till det yttre rummet. Ni blir dugtigt utskrattad och jag ännu meran. Heh visst blir detta fallet, om ni fortfar alt skrika så der, och Rosa blifver varse att Jag smugit mig efter er, återtog Salvator kall: Jag säger er att min menniskokännedom ,. . . fortfor Ribera. Tillåt att jag säller mer tro till mina goda öron än er menniskokännedomp, afbröt honom den förre, ryckande på axlarne. Guds blod! Låt mig åtminstone tala utle ropade Ribera ännu häftigare. Jag säger. er, att min menpniskokännedom åtminstone måtte låta mig kunna urskilja en skrifvare ifrån en hofberre eller dylkt. Har jag derföre så länge umgåtts vid hofvet och haft att göra med gran. a ett så enfaldigt vis så fall... Corpo di ;Je Ribera, hans sidderliga bär, der och prinsar för att.P låta narra mig? Och i Bacco! Den gar l komst och goda Toledosvärd äro för. välskönda vid vicekonungens bof, än alt den första bästa narr s med Maria Rosa bakom hennes fars rygg.b kulle våga att drifva ctt Karleksätventyr: