Aftonbladet – 11 november 1848, sida 1

satte en varg på sig mitran, gamar och tigrar slogos om guld. och kronor. Nå, så stig fram med felenp, ropade Salvator. ;Jag är så mycket nyfiknare derpå, eftersom ni talte i pluralis, då ofvannämnde kännare blott funno ett och detsamma, mnemligen det som vännen Balducci så profetiskt uttalade med de orden: Questa fortura fu la mala fortuna di Salvatorel Konstnärn har talat som en verklig vänx, sade Juan med lugn. Visst, sade Salvator skrattande. Valet af ett satiriskt föremål var ett f 1, hvarför jag pliktat med tusende förtreter, då den ena igenkänt sina egna drag i svinets, den andra i åsnans, och en ganska mäktig person sina i getabockens. Men säg nu det andra felet.n ;Frikalla mig ifrån att uttala det; ni skulle törhända finna er förolämpad), invände ynglingen. o a VAf er? Åh, sörj icke deröfver, ropade Salvator med ett föraktligt skratt. Välan, ni vill det då ln sade Juan, seende på konsträrn med en fast blick. Valet och utförandet af föremålet är lågt och smaklöst. Att säga de förnäma grofheter, då sådant kan ske ostraffadt, utmärker ej den finkänslige konsthärn ; utan den illa uppfostrade afundsjuke plebejen. Salvator uppgaf ett vredens utrop, då yngingen tystnat. Hela hans kropp tycktes skälfva, hans läppar darrade, han kastade en blick, i hvilken dödande hat lågade, på den vnge manaen, och ropade: Akta er för mig! Jag är er dödsfiende.n Som en stormil störtade han ur rummet. Demonio, är ni då alldeles besatt ! utropade Ribera förskräckt. Att åt den stoltaste, inbill