Aftonbladet – 9 november 1848, sida 3

med mig dela derföre säkert den önskan, att desamma snarligen må ställas under en omsorgsful-lare vård, emedan eljest ett stort antal af dem blifva omöjliga att iståndsätta. Derjemte är det bögeligen att befara, att, då medeltidens konstprodukter med största begärlighet utomlands eftersökas, våra herrligaste skapelser från nämade tid skola ofelbart af utländske konsthandlare för ringa penning uppköpas och öfvergå till ftämmande muscer och samlingar. Det vore derföre önskligt, att staten snart komme i besittning .af alla de konstverk, som i fäderneslandets kyrkor ännu qvarfionas. Ewt skyndsamt uppfyllande af denna önskan påkallas isycnerbet derföre, att desamma å sina nuvarande förvarizgsrum på det högsta lida af fuktighet och vanvårdas genom okunnighet och vårdslös behandling. För att bevaras från denna förstöre!se, vore utan tvifvel bäst, tills annan anordning kunde åvägabrirgas,; att de inrymdes i de kgl. slotten, såsom i Wadstena för Östergöthland, Svartsjö för Södermanland, i Upsala för Upland, i Calmar för Blekinge och Småland m. fl., i Leckö för Westergöthland, i Örebro för Nerike, i Strömsholm för Westmanland c. c. Utom ofvannämnda konstprodukter, har jag äfven påträffat kyrk-kistor, skåp och dörrar, praktfullt ornerade, från olika tider af medeltiden, som vittnat att den tidens smeder äfven varit konstnärer. De förnämsta af sådana dörrar finnas i Gistad, Roxlösa och Wafversunde, m. fl.; bland skåp och kistor träffas de utmärktaste i Fornåsa och Eds kyrkor, m. fl. Dessa, som egentligen äro af trä, ega merendels ett öfverdrag af läder och deruppå jernsirater, endast med hammare och mejsel utarbetade, för det mesta utgörande framställningar ur den Heliga skrift, eller någou gammal legend. Likvisst träffas också runoch munkstils-inskriptioner. Le DEN FÖRSTA SVENSKA POSTFÖRFATTNING. Ur den förut i Aftonbladet anmälda brochyren: Uppgifter om postväsendet i England, antecknade efter ett besök derstädes, 1843 och 1847. Förordning om Post Bådhen. Dat. Stockbolm den 20 Februarii åhr 1636. WIj Christina medh Gudz Nådhe, Sweriges, Göthes och Wendes Drottning och Arffurstinna, Storfurstinna til Finland, Hertiginna vtbi Estland och Carelen, Fröken öfver Ingermanland. Göre witterlighit, at effter Wij nådigst för godt ansedt hafwe, at anrätta vthi alle Provincier öfver hela wårt Rijke visse och ordinarie Poster, wåre Trogne Vndersåter then gemene Almoghe å Landet ti! lijsa på thess Skiutzfärder: Therföre hafwe wij effterföljande Postordning stadgat och vtbgå låtit, hwareffter förbem:te Postbudh sampt alle andie skole sigh rätta och förhålla. Gifwit på wårt Slott Stockholm den 20 Februarij åbr 4636. 4. Skal på hwarie Twå eller högst tree mijl, effter som wägharne och lägenheeten är til, sättias en Eedsworin Bonde eller Postilion, hålst then, som läsa och skrifwa kan, hwilken och moste hafwa twå drävgiar sigh til hbielp och så snart han hörer aff then ankommande Posten blåsas i Posthornet, gör sigh färdigh til at etrax anamma Brefwen aff honom, och ther medh oförtöffuat igenom natt och dagh, oachtandes hwadh wädber som wara kan, wijdhare fort löper. 92. Then löpande Postdrängen skal haffua twå timar vppå hwarie mij! at löpa: then som lenger tvijdh tilbringer, skal strax affsatt, och medh Otta daghars fångelse widh Watn och Bröd straffat bliffua, 3. Skole Postbönderne på alla orter, wara förtänckte, tberas gångeeller geenstighbar, richtigt til at vppehålla, på thet Postdrängarne obehindrade genom dagh och natt måge fortkomma, och ther som Moraser eller bäckar äre, ther låggia jämpne hrädher och Ståckar öfver, såsom och låta göra små steghar öffuer alle Gärdzgårdar, ther Postknechterne öfver måste. 4. Ther så händer, at Postdrängerne komma bwar andre til mötes medhan the vnder wäghen stadde äre, tå skole the omwäxla Breffuen medh bwar andre, och hwar begiffua sigh tilbaka igen medh samma omwäxlade breff, och them wijdare på thet hastigste fortbringa. 5. Moste hwar och een Postdräng wara försedd medh ett serdeles Wapn på bröstet, och ett Postborn, sampt ett Spjut eller Spiss, på thet; när han begynner nalkas til then andre, kan blåsa och giffua honom tecken och warning at hålla sigh fårdigh til resan. 6. Postedrängen skal ock allestädes bruka genstighar, så myckit mögelighit är, och intet löpa på krokotta Landzwäghar, Såsom och sigh emellan förena om en -wiss och rätt genstigh til at hålla, på thet the icke måghe missfeela, och gå hwar annan förbij. 7. Skal hwar Postdräng när han -medh breffuen fremkommer, ther förblifwa och hwila vthi twåeller tre tijmar, för än han begiffuer sigh tilbaka igen: På thet, at så frampt någhon omwäxling medh then andre skedde, och medh Breff tilbaka kommer, then som tå hwijlat hade, them kunne medh sigh tilbaka tagha, och altså wijdhbare fortskicka. 8. Iogen Postdräng skal fördrista sigh vnder wäghen aff någon, ehwem thet och hälst wara kan, medh taal och snack, eller på någorhanda sätt, att vppehålla. låta, vthan sitt lopp fulända medh en hast, hoo thet icke gör, skal straffas medh fyra weckors fängelse, och i medlertijdh spijsas medh Watn och Brödh. 9. Hwar Postbonde skal beflita sig at bekomma the Posttiänare och dränger som kunna läsa och skriffua: Hwilke skole för alle andre thertil blifua insatteoch brukade. 40. Alle breff som: ifrån andre afsides liggiande Orter, blifwa leffrerade äth Postbonden til at fortskicka, the skole intet förgätne, vthan in vwvthi Breffsäcken lagde, och til theras behörige orter fortskickade blifwa. . 41. Moste then ytterste öpne Säcken aff alle Postförwaltarne besichtigat warda, och om ther någre breff finnas som han skal annorstädes förskicka, tha comma vthitanha nah hans aieoh KL 2åIA bo