Aftonbladet – 9 november 1848, sida 1

, Allt hvad han målar köper konungen. Ingen äger en målning af hans band, mer än hans kunglige vän, som dagligen kommer i hans atelier. Om jag ej bedrar mig, så är ett pörträtt af inföntinnen Margareta det enda, som kommit utomlands. Allt hvad jag har af hoBom, är en liten kopia af ett porträtt., Den måste jag sel, sade Ribera eldigt. Ex ungue leonem! Är den store mannen så, som ryktet förmäler, så skulle jag igenkänna honom på tre blyertsstreck. — Hör, don Juan — så heter ni ju? — helsa nu på mig och tag med er det lilla porträttet. Eller, ännu bättre, måla i min attelier en liten bild också, om er tid tillåter det; jag skulle gerna vilja läre känna Velasques manver., Ynglingen studsade ett ögonblick; han tycktes tänka efter något; hans blick föll på Maria Rosa. Denna rodnade; Jag emottar ert godhetsfulla anbud med glädjen, sade han slutligen raskt. Blott om en sak måste jag be er. Mina arbetstimmar äro mycket afmätta, det mig tilldelade arbetet ganska hopadt. Visste man alt jag tänkte på bisaker, skulle detta ådraga mig förtret. Ni måste derföre tillåta att jag på obestämda tider får bege mig till er, då detta, så till sägande, måste ske hemligen., Kom när ni vill; min atelier skall stå er öppen, om jag också ej är hemmap, svarade Ribera. Dessutom bor jag der längst borta vid Posilippo; ingen menniska blir er varse.y Välan,, sade der unge mannen, i det ban stod upp. Mina göromål kalla mig nu bärifrån, och, så gerna jag än dröjde i ert sällskap, måste jag på kansliet nu. Välkommen! vi gläda oss att snart återse er, var viss derpån, sade Ribera. i