Aftonbladet – 9 november 1848, sida 1

SPAGNOLEETOS DOTTER. .KONSTNÄRS-NOVELL. Sangre de Dios! utropade han på spanska och med entusiasm. Ni skulle vara en skrifvare, sennor? Med förlof: det är ej sann! ni är en målare, och ingen dälig sådan., Jag målar väl litet för nöje skull, men en konstvär till profession är jag ej, svarade ynglingen med blygsamt småleende. ,Hvad jag måhända lärt, -har jag att tacka Velasques och hans lärjunge, min vän Murillo, för, som kanske en dag skall öfvertraffa sin mästare. Verkligen ? utropade Ribera entusiastiskt. Det är bra, det är berrligt! Nå, de skola väl en gång få bekänna det, dessa. afundsjuka, gallsjuka italienare — förlåt signor Salvator, er menar jag ej — att bortom Pyreneerna också bor folk! Må de än aldrig:så hånfullt rynka näsan, när de blicka på mina taflor, må de än kalla mig spagnoletto — spaniorerne skola väl försöka att täfla med dem.) En gör det redan! sade den unge mannen, i det han leende bugade sig. Velasques gladde sig städse, när han åter hörde talas om någon ny bild som ni målat., Jo visst. Ni vill blott smickra mig; ni är en hofman. VYelacques vet ingenting om migp, invände Ribera, likväl synbart otålig att få höra motsatsen. i Jag kan genast bevisa sanningen af mina ord) , sade ynglingen vänligt. ,Yelasques känner hela er ungdomshistoria. Ni är ifrån San Felipe de Xavia vid Valencia, er fader heter Don Antonio, ni öfvergaf Spanien emedan . Basta, jag tror er, afbröt honom Ribera, ) Se A. B, Ja 260.