Aftonbladet – 9 november 1848, sida 1

det spanska namnet skam, och att prinsen skulle bli mycket vred, om han fick veta, hvilket uppförande några soldater af hans lifgarde gjort sig skyldiga till. Visste ban det, skulle han säkert trångt inlåsa de der dryckeskämparne, och grobianen der, som låtsar vara anförare, finge sina tjugufem prygel.n Var försäkrad, sennorp, svarade officern med aktningsfull bugning, de straffvärde skola punktligen erhålla sin lön. Bort med er till kastelletly befallte han den förskräckte och nu tystare blifne drabanten, och skaran lemnade butiken. Fulla af förundran, nästan förvåning, sågo de kringstående på den unge mannen. Denne åter sade leende: ,Som det tycks, förundrar det er att jag så fort visste råd. Jag såg don Luiz just gå förbi, och kände hans stränghet. Först i går talade prinsen i kansliet om sina soldaters dåliga uppförande, och inskärpte strängt hos hvar och en af oss, att anteckna om vi blefve varse något sådant ofog. Mendoza var närvarande och måste väl alltså följa min uppmaning, om han också ej velat det. i Ni är en lika förståndig och skicklig, som höflig yngling, och det är mig ej oangenämt att hafva gjort er bekantskap, sade Ribera med ett slags protektorsmin. Menp, tillade han, och det var som hade han fått ett hastigt infall, nni sade att ni målade för ert nöje. Målar ni kanske i Velasques manår ?a Ja visst,, -svarade ynglingen, han var min lärare. ; Jag har väl hört mycket talas om honom, men ingenting sett af hans konst, sade Ribera, dröjande. Jag tror det väls, sade den förre öppet.