Aftonbladet – 9 november 1848, sida 1

med något rynkad panna. Velasques kunde veta det; han härstammar ifrån Sevilla och har slögtingar i San Felipe. Men nu, sennor, säg mig dock ...n, I detta ögonblick uppstod utanför butikens dörr ett stort buller. En bop soldater klädde i spanska färger nalkades; en, som föreställde anföraren , hade synbarligt druckit ett glas mer än törsten fordrade, han svängde hatten och sjöng: Adelante Espagnolest Cantemos soldatos El hymno del Cid. . Men hvad knäfveln!) utropade han, i det ban trädde in i hyddan och kastade hatten på ett bord. pBlott ett enda bord här och neapolitanske borgare sitta deromkring. Det fattades mig blott ännu att få se sådana der hundsvottsansigten, medan jag dricker vinet. Hvar droppe skuile dervid bli galla. — Ge rum der! Flickungen kan stanna, och narren också, men gubben måste bort och grönsnabeln här. Hyad understår ni er! ropade Riberas häftigt, i det han sprang upp: Jag är en spanjor såväl som ni och bofmålare på köpet.n En färgklåpare! Nå, se det var något det Ik ropade soldaten. Ge rum, det blir dervid!x Det vilja vi väl se, inföll Salvator Rosa, och drog en dolk ur vecken af sin klädning. Ingen. öfverilning, sennoresl hviskade ynglingen. Ett ögoublicks stillhet, och jag vet råd. Som en blixt var han utom dörren. Annu stodo partierna stridslystna emot hvarandra, då den unge mannen, beledsagad af en officer, inträdde. N Don Luiz de Mendozan, sade han lugnt, jag tror att ett uppförande sådant som dessas emot aktringsvärda män och konstnärer gör