Aftonbladet – 8 november 1848, sida 1

merade han en mängd stanzer som just icke på det fördelaktigaste vis fraroställde Neapel: politiska tillstånd, åtminstone icke lände Spa: niore till heder och hvari det hela var en temmeligen bitande satir: Heliga jungfrun, utropade flickan förskräckt då masken upphört att tala. Jag hoppas ni åtminstone ej uppläst detta poem på teatern.x Och hvarför ej, sköna Maria Rosa? sade Coviello, då ett muntert lefnadsgladt och ej oangenämt ansigte kom i dagen i det han aftog masken, kastade den på bordet och tog sig en plats dervid. I dag är karneval, de måste svälja ner det ; dessutom är signor Formica, skådespelaren, lazaronernes älskling, med hvilka våra förtryckare ej gerna stöta sig Hitills hade den äldre, herrn gravitetiskt och eftertänkande läppjat på detnyfyllda glaset, nu drack hazx ur det och fyllde det på nytt, sägande: Försigtighet är vishetens moder! Om någon i signor Formica erkänner Lazaro-Masaniellos beundrare, och påminner sig, att denne ännu ej erhållit amnesti, och den omtalade Formica blefve hängd, så hängdes signor Salvator Rosa, som identisk med Coviello, och hr Formica i samma rep. Fy tusan, signor Ribera, hur kan ni säga så fula qvickheter! sade Coviello, i det han åter påsalte masken, efter att hafva kastat en skygg blick på den unge mannen i det inre af boden. Ert skämt har det gemensamt med adra taflor, att de äro mycket frappanta, och i första ögonblicket inge en rysning, först sedermera kommer man till ett lugnt betraktande, och då jag anställer ett sådant, så säger jag mig, att man för kort tid sedan, — jag menar sedan prinsens ankomst, börjat gå litet