Aftonbladet – 8 november 1848, sida 1

temmeligt antal var tillsammans. Förgäfves sökte trupperna hålla dem tillbaka; d2 trängde sig mellan soldaterna, kastade dem öfverända, och nu sökte hvar och en, om möjligt, få tag i ett svin eller ett får; de svagare måste nöja sig med höns eller bröd, och då detta ej alltid räckte till, slutades det hela vanligtvis med ett slagsmål, vid hvilket gudarne störtades från sina troner och nästan alltid den svagaste kom till korte, Också i dag hade locagnan på detta sätt slutat. Lazaronerna hade fått stekarne och gudarne hugg, då den bullrande, svärande och joblande folkmassan trängde sig omkring en stor kärra, på hvilken en rikt utsmyckad. teater var anbragt; en grupp maskerade personer dref här hvarjehanda puts. Ibland dem excellerade en viss Coviello ;.en af de sju italienska maskerna och representant för Cala briens urinvånare. :Hans svarta sammeltströja och pantalonger voro prydda med silfverknappar och rik brodyr, och aktörens vackra gestalt gjorde en sällsam kontrast emot den fula masken, med : sina karmosinröda kinder och sin svarta panna och näsa. Fastän Coviello talade provinsens Patois, röjde dock hans tal den bildade mannen och bans qvickhet var skarp och bitande som luften i Åbruzzerna. Ett infall var just af de kringstående belönadt med ett högljudt skratt, öfverallt ljöd ett Evviva il Coviello!, då spefågeln med ett språng begaf sig från kärran, och försvann genom ingången till en af de många med grönt löfverk prydda vinbodarne; vagnen med de öfriga gycklarne for vidare, ehuru kringränd af den jublande folkskaran. Den butik, som emottog masken, var en al de största som funnos på platsen, och då man här till icke så lågt pris utlemnade det ädla