Aftonbladet – 7 november 1848, sida 3

ee VV AA 0 Tra oo ee a beslutad. i RÄTTEGANGSOCH POLISSAKER. Förliden lördag ingafs till poliskammaren af kryddkramhandlanden Hallström en stämningsinlaga af innehåll, att H. då den 3 April 1847 en stöld hos Hellström begicks, hvarom anmälan genast såväl i poliskammaren som å pantlånekontoret skedde, derrid blifvit tillgripet ett cylinderur, med kedja och nyckel af guld, en rakask af silfver, samt 20 å 30 rdr i penningar, utan att tjufven då genom polisens försorg kunnat upptäckas, hade Hallström d. 41 derpå följande Oktober händelsevis funnit handelsbetjenten Bergdahl, i kondition hos bandlanden Törnqvist, vara innehafvare af det stulna uret, och genom honom fått den upplysning, att han köpt det af urmakaren Rustan, hvilken åter skolat tillhandlat sig det af kommissionären S. Levison. Detta hade så mycket mer förundrat Hallström, som han då stölden skedde, genast omtalat det för Levison, hbvilkefnofta haft klockan till låns och mycket väl kände igen. densamma; och dessutom hade de en längre tid känt hvarandra samt haft penniogetransaktioner sins emellan. I anledning häraf efterskickasde han emellertid Levison, som först för bonom enskildt, och sedermera i bandlanden Törnqvists samt Jäderins närvaro erkände, att han för sin broders räkning, som då för tillfället vistades i Norrköping och var illa känd, sålt samma ur till Rustan för 25 rdr rgs, och lemnat penningarne till brodern, som väntat utanföre. Emedlertid, och fastän Levison belt och hållet sköt skulden på sin broder, erbjöd han sig likväl att ersätta H. för det förlorade, jemte alla omkostnader, och anhöll med tårar i ögonen och på sina knän, att saken måtte hållas hemlig. H., som icke ville göra L. olycklig, ingick då på att såsom säkerhet för det förlorade mottaga en af L. till innehafvaren ställd revers å 200 rdr rgs, hvarå skulle afbetalas 50 rdr samma mynt i månaden. Då nu L. likväl icke dragit i betänkande, att för några dagar sedan till Kämnersrätten inlemna en emot H. utfärdad stämning, hvari han anklagar H. att hafva tillnarrat sig omovämnde revers, samt insinuerar att det vore tvifvelaktigt, huruvida någon stöld hos H. verkligen skett, samt begär: att H. måtte stå till ansvar för sitt handliogssätt, fann H. sig nu föranlåten att begära, det L. måtte vid hemtnings påföljd blifva kallad att till måndagen sig i poliskammaren inficna, för att afgifva svaromål på denna stämnings innehåll, hvarjemte H. förklarade, att han ansett sig böra förbjuda pass för L., som troligen ämnade begifva sig från staden, och för öfrigt uppgaf de vittnen, han önskade hörda. Levisson och Hallström, jemte de i saken åberopade vittnena, infunno sig i dag, då Levisson förklarade, att han i början trott ett ur, hvilket brodern lemnat honom till försäljning, vara detsamma som H. förlorat. af hvilken orsak han ingått på att ersätta och godtgöra H.; men då han efteråt påminde sig att nämnde ur varit af guld, då deremot H:s ur haft silfverboeit, hade han ångrat sitt förbastande, Åfven förklarade ban, uppmärkssm gjord på att han hos H. i vittnens närvaro sett och erkänt det stulna uret varit det, som han sålt till Rustan, att han väl köpt ett dylikt ur af en okänd karl för 20 rdr, och sålt det för 25 rdr till Rustan, men att det icke vore säkert huruvida det verkligen varit detsamma, eller något annat. Kedjan, nyckeln och asken hade han icke köpt. Han hade väl tillbjudit H. en annan silfverask, men H. hade icke velat taga emot någon annan, än den som tillhört horom. På fråga förklarade Levisson, att det varit i Juli månad ban af den omnämnde karlen köpt uret; hvarvid H. anmärkte, att L. icke kunnat köpa det i Juli, då han åter sålt det den 41 Maj, eller månaden förut, och icke bort kunnat sälja det innan han köpt det. L. svarade härå, att det vore möjligt det han köpt det:amma förr, ehuru ban icke nu kunde påminna sig det. Visitation skulle emedlertid anställas hos Levisson, för att utröna huruvida något misstänkt kunde påträffas. Målet aostår. — En uppassare N., som i går å Södermalmstorg varit otidig mot vakten, fört oljd och varit rusig, erkände i dag att så förbållit sig, hvarföre han dömdes att plikta 44 rdr 32 sk. bko. Gefle. Vid Forssbacka bruk inträffade natten mellan förl. måndag och tisdag följande olycka: Fyra hammarsmedsdrängar, neml. 2 räckardrängar och 2 koldrängar vid brukets s. k. norra hammare, gingo, såsom vanligt, medan smältan gjordes, in i plabbie, deras sofrum, för att hvila sig efter den gjorda räckningen och vid pass halfannan timme derefter voro 2:ne döda och de andra båda utan medvetande och nära döda, synnerligast den ena, hvilken utibars såsom död. Den ena af de lefvande, som lade sig omkring tre qvarts timma sednare, hade på tillsägelse af en af de sedan döda, lagt på spisen 2:ne mindre kol, hvarefter han äfven lade sig, och en god halftimme derefter inkom mästersven, för att taga sig snus, då olyckan upptäcktes. Besynnerligt är att, på en så kort tid då spjellet stod öppet, koloset kunde göra en så förfärlig verkan. De dödas namn äro Winge och Hjort.